Dömandet måste få kosta – det finns inga alternativ
Att regeringen överväger att sänka anslagen till domstolarna riskerar att få allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten.
Det är dessbättre inte försent att tänka om och tänka rätt.
I sin budget för rättsväsendet 2015 underströk Morgan Johansson och Anders Ygeman, ansvariga ministrar på justitiedepartementet, att anslaget till domstolarna ökas med 17 miljoner kronor.
Att dessa pengar utlovades redan hösten 2012 och att anslaget för i år i själva verket innebär en minskning på 20 miljoner framgick dock inte av några pressmeddelanden.
Nu föll regeringens budget, vilket inte hindrar justitiedepartementet från att ta nya tag.
I prognoser i budgetpropositionen framgår nämligen att anslaget till domstolarna enligt prognos minskar med 180 miljoner per år från 2016, ytterligare 20 miljoner året efter och 37 miljoner för 2017.
När det planerade sparpaketet har slagit igenom helt handlar det alltså om en kvarts miljard per år.
Detta samtidigt som justitiedepartementet förutspår att antalet ärenden kommer att öka, bland annat på grund av lagändringar.
Detta trots att regeringen i sitt regleringsbrev, det dokument som styr domstolarna, kräver att verksamheten "ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv".
Detta som svar på Domstolsverkets begäran om ökat anslag på 200 årliga miljoner för att ytterligare korta handläggningstiderna.
Politikernas prognos bekymrar Martin Holmgren, Domstolsverkets generaldirektör. Den borde bekymra alla som anser att ett väl fungerande rättsväsende är av grundläggande betydelse för att civilisation ska upprätthållas.
Besparingarna kan mycket väl leda till att brottsoffer får vänta ännu längre på upprättelse och för att få sin sak prövad.
Ju längre tiden går, desto mindre minns de som har utsatts för ett brott eller blivit vittne till ett. Kvaliteten på bevisen försämras.
Sparkraven gör det nämligen svårare för domstolarna att hålla jämna steg med åklagarnas arbete.
De redan hårt belastade domarnas högar av dokument på skrivbordet kommer rimligen att bli ännu högre. Något som knappast påverkar rättssäkerheten i en positiv riktning.
För ett år sedan höjde domstolarna avgiften för den som till exempel lämnar in en stämning i en tvist eller vill skilja sig från 450 till 900 kronor. De flesta stämningsmålen är dock ännu dyrare, 2800 kronor.
Småpotatis för stora företag och välbeställda personer, men kännbart för en hel del människor.
Kommer domstolarna att tvingas kompensera åtstramningen med ytterligare avgiftshöjningar?
Jag kan inte tänka mig att en socialdemokratisk regering vill att endast åklagare och rika ska ha tillgång till rättssalarna.
Enligt artikel sex i Europakonventionen krävs att domstolarna i medlemsstaterna ska avgöra målen inom skälig tid. Glöm inte bort det, justitieminister Johansson.
Prognoserna för kommande år är dock inte skarpa förslag. Ännu finns det möjlighet att tänka om. Regeringen bör göra det.
En kortsiktig och ryckig hantering av domstolsväsendet är oacceptabel. Dömandet måste få kosta. Det finns inga alternativ till det.