Bokföringsbrott värre än 22 000 barnporrbilder
Bokföringsbrott vägde tyngre än innehav av 22 000 barnporrbilder.
Rättsväsendet och lagstiftare har än en gång anledning att fundera på vilken kriminalitet som prioriteras.
Radio Jönköping berättar i dag om företagaren från Värnamo som av en anställd avslöjades med att under tio års tid ha samlat på sig 21 951 barnpornografiska bilder och 117 filmer med liknande innehåll i sina datorer.
Under utredningen uppstod även misstankar om ekonomisk brottslighet och anmälningar om grova skattebrott och bokföringsbrott upprättades.
Åtal väcktes sedermera för bokföringsbrott och i det läget valde åklagare Gunnar Brodin att inte göra någonting åt barnpornografin, då straffet för den ekonomiska kriminaliteten bedömdes vara tillräckligt för att täcka även det brottet.
Men de grova skattebrotten flög ut genom fönstret och företagaren åtalades och dömdes till slut endast för bokföringsbrott, till villkorligt och böter.
Detta reser frågor.
Kan ge sex års fängelse
I sitt beslut att strunta i åtal skriver åklagaren att ”något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts inte genom att den misstänkte meddelas åtalsunderlåtelse”.
Själv har jag inga problem med att se ett väsentligt såväl allmänt som enskilt intresse i att försöka lagföra detta ivriga samlande av bilder på barn som har tvingats att posera sexuellt.
Det handlar trots allt om tiotusentals bilder av en typ av brottslighet som kan ge upp till sex års fängelse.
Jag vet dock inte tillräckligt om just detta fall och vilken typ av bilder det är för att våga ha någon åsikt om huruvida åklagaren har gjort rätt eller fel.
Att åtal inte väcks då straffet på grund av annan brottslighet inte kommer att påverkas är vanligt. Det är en god ordning, då det sista våra hårt belastade domstolar behöver är ännu mer att göra.
Få jobbar med sexköp av barn
Men det är knappast illasinnat att se fallet i Jönköping som ännu en påminnelse om hur lågt olika typer av övergrepp mot barn prioriteras i Sverige i dag.
För att ta några exempel:
Polisen i Stockholm har en grupp som arbetar med sexköp av barn. I landet i övrigt finns nästan ingen.
Fram till för några år sedan arrangerade rikskriminalen och Ecpat, en organisation som arbetar med sexuell exploatering av barn, utbildningar för domare. Men utbildningen drogs in.
I Malmö sa Ulrika Rogland, en av Sveriges mest rutinerade åklagare rörande våld- och sexbrott mot kvinnor och barn, i våras upp sig i protest mot bristande utredningsresurser.
Exakt vad som ska göras för att denna vedervärdiga kriminalitet ska bekämpas med större kraft vet jag inte.
En möjlighet kan vara att ta bort böter som möjligt straff för i varje fall vissa av dessa brott. Det skulle troligen leda till att polisen lade ner mer tid och resurser på dem.
En annan är att högsta domstolen förskjuter praxis uppåt: i dag håller sig domstolarna för det mesta till den nedre delen av straffskalan.
Kanske är det även så att polisen ibland saknar vilja att utreda, då det är psykiskt tungt. Utredarna behöver stöd.
Såväl lagstiftare som rättsvårdande myndigheter har hur som helst all anledning att se över dessa frågor.