Skolor kan och ska säga nej till nazister
Rektorer kan visst säga nej till nazister.
Skolverket tycks inte ha begripit ett dugg då myndigheten ”gick igenom rättsläget”.
Skolverket har kommit fram till att regeringsformens bestämmelse om objektivitetsprincipen tvingar rektorerna att behandla alla partier lika.
För att kunna utesluta ett parti på grund av dess ideologi krävs en grundlagsändring, som myndighetens jurist uttryckte saken.
Skolverket har på sin hemsida lagt ut beslut från Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och Högsta förvaltningsdomstolen som påstås stödja hållningen.
Det låter onekligen som en gedigen juridisk grund att stå på. Men en läsning av dokumenten avslöjar att så inte riktigt är fallet.
Varför Skolverket över huvud taget åberopar ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen från 1981 rörande skolstyrelsen i Linköping är gåtfullt.
Skolstyrelsen hade beslutat att enbart de ungdomsförbund vars moderpartier var representerade i kommunfullmäktige eller landsting fick ställa upp i skolvalet.
En medborgare drabbades av högt blodtryck och överklagade, men domstolen kom fram till att skolans beslut vilade på objektiv grund och därför inte stred mot lagen.
Den här domen är i sammanhanget mycket intressant, men låt mig återkomma till det och först få redogöra för de övriga fall som Skolverket lutar sig mot.
Justitiekanslerns beslut rör en partidag på ett gymnasium i västra Sverige där ett betydande antal elever upprördes över att det nazistiska partiet Nationaldemokraterna fick närvara.
Rektorn slängde ut nazisterna, vilket JK har synpunkter på. ”Viss kritik” riktas mot skolan för att inte partidagen i sin helhet avbröts. ”Ett sådant beslut hade varit korrekt i formellt hänseende”.
Det är, som ni märker, en måttligt barsk justitiekansler som har tagit till orda.
Återstår så några JO-beslut. De rör alla Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU. Två rektorer kritiseras, en tredje klarar sig utan anmärkning.
Inget av dessa beslut rör nazister.
Skulle JO åberopa objektivitetsprincipen även om det gällde till exempel Svenskarnas parti, som vill avskaffa demokratin? Eller skulle andra viktiga paragrafer i regeringsformen väga tyngre?
Om det vet jag inget. Men det gör å andra sidan inte skolverket heller. Faktum är att inte ens juristvärlden är säker. Vissa säger si, andra säger så.
Än mer intressant är att JO i ett av dessa avgöranden med hänvisning till beslutet i Högsta förvaltningsdomstolen som jag nämnde ovan påpekar att det är okej att begränsa partiers närvaro i skolan till de som sitter i riksdag och kommuner.
Av de fem juridiska dokument som skolverket åberopar erbjuder med andra ord två en laglig möjlighet för rektorer att säga nej till nazister.
”Tyvärr, ni sitter inte i kommunfullmäktige”. Svårare än så är det inte.
Detta är nu inte en i längden hållbar strategi. Svenskarnas parti kandiderar i höstens val i ett 30-tal kommuner. Om några månader kan de vara representerade både här och där.
Möjligen behövs en lagändring. De extremister som är motståndare till demokratins grundläggande principer har inget i skolan att göra.
Det är utmärkt att Jan Björklund har beslutat att bjuda in samtliga riksdagspartier för att diskutera frågan.
Utbildningsministern säger att ”vi nog alla är överens om att vi inte ska släppa in nazistiska partier till skolorna”.
Mindre bra är att skolverket för närvarande ger en felaktig bild av vad lag och praxis faktiskt säger.