Vad som än är sant – Lööf har problem
Antingen har Annie Lööf gjort något så omdömeslöst som att ljuga inför konstitutionsutskottet.
Eller så håller sig centerledaren med nära medarbetare som för henne bakom ljuset inför en viktig utfrågning.
Det senare alternativet är bara obetydligt mindre bekymmersamt än det förra.
Åtskilligt går att säga om alla konstiga turer kring Näringsdepartementets läckage till Ekot, som inte kan ha haft något annat syfte än att dämpa effekterna av Aftonbladets granskning.
Det skulle till exempel gå att ha synpunkter på att Sveriges Radio gjorde sig till nyttig idiot åt en minister, men vilka uppoffringar är inte vissa journalister beredda till för att vara först med en story.
Allvarligare är att Lööf har lämnat felaktiga uppgifter inför Konstitutionsutskottet, vars viktigaste uppgift är att granska ministrar.
Lööf hävdade under utfrågningen i tisdags att Näringsdepartementet inte hade lämnat ut en viss handling till Ekot. Men det stämmer inte. Redaktionen fick just den handlingen av en av hennes närmaste medarbetare.
Litade på sin stabs uppgifter
Själv säger centerledaren att hon inte hade för avsikt att lämna felaktiga uppgifter utan litade på uppgifter som hennes stab hade tagit fram.
Är det troligt att Lööf kommer så illa förberedd till en granskning av sin egen tjänsteutövning att hon inte ens har koll på grundläggande fakta?
Inte särskilt. Centerledaren har förvisso snurrat till det tidigare, men att en högt uppsatt politiker har så här totalt fel tillhör inte vanligheterna.
Att ljuga inför KU är för övrigt en fin gammal politisk disciplin och kostar i princip ingenting. Utskottet kan visserligen besluta att ett statsråd ska åtalas, men det har inte skett sedan mitten på 1800-talet. Befogenheterna i övrigt inskränker sig till rätten att kritisera en minister, kritik som vederbörande snabbt borstar av sig.
Men självfallet kan det vara så att näringsministern talar sanning. I så fall har hon handplockat en medarbetare som inte drar sig för att dupera henne i en fråga som enkelt låter sig avslöjas.
Allt annat än smickrande för Lööf
Det i sin tur säger någonting oroande om Lööfs ledarskap och väcker frågor om hur det egentligen står till på Näringsdepartementet.
Att i efterhand skylla ifrån sig imponerar inte heller. Det är dock inte första gången Lööf gör så. I en partiledardebatt anklagade hon Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin för att inte ha läst på ordentligt. Då det sedan visade sig att det var hon som hade fel gav hon raskt en medarbetare skulden.
Det går inte att avgöra vad som är sant i den här förvirrade historien. Men hur vi än vrider och vänder på det så framstår den som allt annat än smickrande för Annie Lööf.