Den prostituerade hade ju aldrig träffat politikern
De senaste dagarna har några av hatsajterna hävdat att etablerade medier inte vågar skriva om en ledande politikers besök hos en prostituerad.
Detta konspiratoriska trams är ointressant i alla andra bemärkelser än att det erbjuder en utmärkt möjlighet att förklara skillnaden på journalistik som tar ansvar och löst skvaller.
Skulle Aftonbladet, Dagens Nyheter eller Sveriges Radio undanhålla att berätta att en högt uppsatt politiker köpt sex?
Nej, naturligtvis inte. Det vore ett viktigt avslöjande. Dels för att vi har rätt att kräva att lagstiftare som förbjuder oss att gå till prostituerade inte själva gör det, dels för att en politiker med sådan livsstil skulle utgöra en säkerhetsrisk och kunna bli föremål för utpressning.
Att Aftonbladet i förrgår avsatte inte mindre än tre reportrar för att hela dagen ägna sig åt att undersöka sanningshalten i ett sådant påstående är således inte konstigt.
Uppgifterna kommer från en av rasistiska sajterna som normalt ägnar sig åt att piska upp stämningar mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.
Hittade kvinna och hennes hallick
Någon hade läst en förundersökning om en kopplerihärva i Halland förra året, där politikerns namn dök upp i en prostituerad kvinnas kundregister.
Mina kollegor Lisa Röstlund, Pelle Tagesson och Eric Tagesson vände på alla möjliga stenar för att se om det gick att komma vidare.
Lars Hamrén, chef för polisens enhet för grova brott i Halland, förklarade att den utpekade personen aldrig hördes då det inte fanns någonting i utredningen i övrigt som tydde på att uppgifterna stämde.
Kammaråklagare Lena Lithner berättade att utredarna fokuserade på de personer som gick att binda till brott: genom spaning, avlyssning och beslagtagna datorer dök tolv namn upp, dock ej politikerns.
Det fanns så långt ingenting som tydde på att påstående var sanna, men reportrarna gav sig inte utan lyckades lokalisera kvinnan och hennes hallick. De sa båda samma sak: anteckningen om den utpekade personen kommer i själva verket från en kurs i svenska för invandrare.
Kvinnan sa också att så vitt hon vet har hon aldrig träffat politikern i fråga.
Då de spektakulära uppgifterna verkade vara lika sanna som påståendena om att Usama bin Ladin i själva verket lever och odlar tomater på månen gjorde Aftonbladet det alla seriösa redaktioner skulle ha gjort, lade ner storyn.
Skrockar åt gammelmedia
En tidning, radiostation eller tv-kanal som sprider den här typen av påståenden, vars sannolikhet är försumbar, blir nämligen inte långlivad. Medieföretagen har dessutom ansvariga utgivare som kan slängas i fängelse om det som publiceras bryter mot lagen.
Att ta ansvar eller försöka utreda sanningshalten i rykten om till exempel politikers sexköp är dock ingenting som delar av internet bemödar sig med.
Belöningen kommer också snabbt från läsare som lever i en parallell värld där "alternativa medier" behövs som motvikt till de stora redaktionerna, som består av kulturmarxister som ägnar dagarna åt att förtiga sanningen om allt från invandringen till politikers sexvanor.
"Vem bryr sig?" undrar en ironiker. "Titta på Åkesson, han har en peruk på sig! Och håller i en Toblerone! Det är en förstasidenyhet, det!"
En annan skrockar åt att gammelmedia inte kommer att plocka upp ämnet, åter en utbrister "var är AFTONBLADET, EXPRESSEN ELLER SVD???".
Och i chatten "Diskutera McDonalds-härvan" på aftonbladet.se i går dök det upp flera kommentarer som undrade varför vi inte vågar skriva om politikern.
Vem som helst kan skriva vad som helst
Sanningen är inte att vi inte vågar. Sanningen är att storyn inte tycks vara sann.
Sanningen är att vem som helst kan skriva vad som helst i en anteckningsbok och att vi därför undersöker om påståendet stämmer innan vi publicerar det.
Det är en av många skillnader på en tidning med ansvarig utgivare och sajter med oansvariga utgivare i hatets tjänst.