Åklagarnas tack inte bara artighet
Äntligen står en av försvarets experter i vittnesbåset.
Sakkunniga har hoppat av rättegången mot Anders Behring Breivik till höger och vänster, men Mattias Gardell, professor i religionshistoria, vill prata om högerextremism.
Att åklagarna efteråt tackar honom hjärtligt handlar inte bara om artighet: jag tror att det säger någonting om hur processen har utvecklats.
Av de sex vittnen som försvaret i går hade kallat till Oslo tingshus för att bevisa att Breiviks brott var politiskt och inte ett utslag av galenskap drog sig fyra ur. Det går förvisso att tvinga in dem i rättsalen, men vad är nyttan med att kalla ett motsträvigt vittne?
Gardell ställde dock upp, och det gjorde han rätt i. Han forskar i det spänningsfält som kan uppstå mellan religion och politik – extremism, rasism, terrorism – och vet vad han pratar om.
Svart kostym, svart skjorta, han vill ge rätten ett underlag till den ideologiska miljö som Breivik har hämtat näring ur.
Professorn inleder sin vandring genom manifestet. Klockan är fem i tolv, undergången är nära och någon måste ta på sig ansvaret för att rädda Norge.
Berättelsen är pedagogisk, han är van vid att föreläsa.
Han förklarar att Breiviks skrift grundar sig i islamofobi, kulturkonservativ nationalism och antifeminism. Lägg till element ur vitmaktideologi, högerkristen teologi och nationalromantiska tempelriddartraditioner och en stridsskrift är född.
Mycket av det Gardell berättar har gång på gång påpekats på kultursidor och ledarplats, men det får juridisk relevans först då det tas upp i rätten.
Breivik antecknar inledningsvis flitigt, men ger snart upp, lutar sig bakåt och ser mer och mer uppgiven ut då vittnet refererar till fascistledare och högerextrema tänkare som terroristen har hämtat sin ideologi från.
Vad rör sig i denne mans huvud då hans storslagna tankar sågas så här elegant och bildat?
Gardell pratar på. Om hur massmördaren drömmer sig tillbaka till ett idealiserat 50-tal, då män ännu var män, kvinnor var kvinnor och barnen väluppfostrade.
Sedan kom den förödande feminismen och innan någon visste ordet hade var och varannan människa förvandlats till homosexuell extremist som ömmar för flyktingar.
Som tur var finns en och annan hjälte och förebild, exempelvis svenskarna John Ausonius och Peter Mangs.
Jag springer ifatt Gardell i korridoren i en paus för att fråga om han, en politisk aktivist långt ut på vänsterkanten och arrangör av Ship to Gaza, inte upplever det som en smula absurt att stå i vittnesbåset, kallad av försvaret.
– Det kändes märkligt att bli kallad. Under normala omständigheter skulle åklagarna ha åberopat mig. Men nu är det försvaret, och jag hoppas att jag kan bidra med något.
Det viktigaste i Gardells resonemang är följande: Breiviks vanföreställningar har inte uppstått i hans huvud, konspirationsteorierna finns där ute.
Tankarna återfinns till exempel på sajten där en tråd heter ”Därför är Breivik en hjälte” och i tidningarnas kommentarsfält. Detta är ingen originell iakttagelse från min sida, men det är viktigt att vi inte slutar att påpeka det.
Efter två timmar av föredrag och frågor från rättens aktörer är det över. Åklagarna skyndar fram för att tacka och jag tänker att detta är en artighet som möjligen säger någonting om utvecklingen av processen.
I sin stämning yrkade de på vård. De lutade sig mot den första undersökningen som klassade Breivik som galen. Men de lämnade också en öppning för att de kan ändra sig om den andra utredningen skulle hävda att han är frisk, vilket också skedde.
Jag skulle inte bli förvånad om åklagarna i slutpläderingarna om några veckor trots allt kräver fängelse i första hand.
Det hände i går
Mattias Gardell, svensk professor i religionsvetenskap, hördes. Han sa att Breivik inte är unik och att han inte är något mysterium.
Även Nikolai Brandal, historiker som jobbar på universitetet i Oslo, vittnade.
En av nämndemännen fick kritik efter att han blev påkommen med att spela patiens på datorn under Gardells vittnesmål.
Breivik själv talade i två timmar om hur han radikaliserades. Han sa att processen inleddes när han var sju år gammal och beror på många olika händelser som inträffat sedan dess.
Detta händer i dag
Fler sakkunniga kallade av försvaret ska vittna:
Ronny Alte.
Ole Jørgen Arnfindsen.
Arne Tumyr.
Tore Tvedt.
Einar Øverenget.