Kungadebatten som inte blev riktigt klok
GÖTEBORG. Och publicistklubben bjöd till debatt om hovjournalistikens utveckling.
Skandalförfattaren, informationschefen, skvallerreportern, den tillträdande chefredaktören och knarrige akademikern skulle under ledning av kände programledaren reda ut om murvlarna varit dumma mot kungen eller blott skött sitt jobb.
Förutsättningarna var således goda.
Jazzklubben Nefertiti i Göteborg var fylld till sista plats av en samling något bedagade men förväntansfulla mediafigurer som lockats av den stridbara parollen för kvällens debatt: "Hovjournalistiken är död - länge leve hovjournalistiken".
Nu skulle en gång för alla hovets informationschef Bertil Ternert ställas till svars för den bristande insynen i kungafamiljens göranden och låtanden, skandalmurvlar tvingas ner på knä och kvällstidningar fördömas för alla knasiga löpsedlar de senaste åren.
Moderatorn, Erik Blix, var dock inte bättre påläst än att han öppnade med att påstå att Ternert i många år arbetat som journalist, vilket denne, som hela sitt yrkesliv varit verksam som informatör inom näringslivet och försvarsmakten, vänligt men bestämt korrigerade.
Detta sakfel är egentligen en skitsak, men dessvärre talande för hur debatten utvecklade sig. Den blev nämligen inte riktigt klok.
Thomas Sjöberg, en av författarna till "den motvillige monarken", boken där kaffeflickor och älskarinnor och kungligt sedeslöst leverne för första gången avhandlades, var ledsen för att Jan Guillou och Leif GW Persson varit dumma.
Ternert ville inte vara mindre sorgsen. Journalisterna har undersökt mönsterdjupet på däcken på hovstatens bilar och inför den stundande förlossningen har hovet felaktigt fått skulden för att Karolinska sjukhuset spärrat av en parkering.
Blix hade nu inte fått prata på säkert två minuter och avbröt med ett virrigt resonemang och gav sedan en knarrig gammal akademiker vid namn Lennart Nilsson ordet, oklart varför.
Knarrige Lennart kastade sig huvudstupa in i en utläggning om att Per Albin hade två familjer, en gubbe i publiken påminde om att den gamle bigamisten utöver de två officiella kvinnorna hade en älskarinna och precis då jag trodde att botten var nådd började förre hovjournalisten Daniel Nyhlén och GT:s tillträdande chefredaktör Frida Boisen gräla om vem av dem som ställt flest kritiska frågor under sina år i branschen.
Här och där fanns förvisso ansatser till ett intressant samtal, men de kvävdes med imponerande precision av moderatorn, för kvällen mest intresserad av att höra sig själv prata.
Sedan suckade Ternert över att Jan Scherman varit elak mot honom, Nyhlén verkade tro att det var han som avslöjade Watergate och dundrade mot dagens hovjournalister, "som bara vill synas i webb-tv i stället för att ägna sig åt kritisk granskning" och knarrige Lennart petade in lite statistik om det dalande förtroendet för kungafamiljen.
Debatten var över bara minuter innan allt syre i lokalen tog slut.
Det hade, med denna panel, dock kunnat bli ett samtal som ställde de viktiga frågorna om hovet och journalistiken.