Är en mobilfilm beviset på en djävulsk sammansvärjning?
Skandalen ”Gategate” har skapat stor debatt om två tjurskalliga poliser på Hornstulls tunnelbanestation.
Jag blir mest upprörd över snuthatet.
I de cirka två tusen kommentarerna efter inlägget med den numera berömda Iphonefilmen på Jesper Nilssons blogg, frodas föraktet mot ”grisjävlarna”, alla smutsiga snutsvin, horsnutar och missbildade mammaknullare i uniform.
Här länkar någon till en hemsida som hänger ut civilpoliser med foto, namn, hemadresser och personnummer. Andra hävdar att den svenska poliskåren bara består av ”psykopater från arbetarklassen”.
Exakt varifrån denna avsky kommer är obegripligt.
Det enda konkreta beviset på ordningsmaktens inneboende ondska är ju den hackiga mobilfilmen där en konstapel vräker ur sig saker som: ”du är jävligt muntorr”.
Men att enskilda personer begår tjänstefel gör knappast hela polisväsendet till en djävulsk sammansvärjning.
Så varför hatar de snuten?
Bloggaren Jesper Nilsson verkar själv ha ett kluvet förhållande till lag och rätt. För ett halvår sen argumenterade han till exempel för tjuvåkning i tunnelbanan, i ett inslag på TV4-nyheterna. Att smita över spärren i kollektivtrafiken var inte fel, menade han, det är bara ”ett sätt att resa, som vilket annat”.
Hur man kan ha råd med en avancerad Iphone för sextusen spänn när man inte orkar punga upp med några ynka tior till t-banebiljetten, skulle vara intressant att höra.
Gratisrörelsen är å andra sidan inte känd för att vara genomtänkt.
Här om dagen damp till exempel ett tjusigt inbjudningskort från Planka.nu, lobbyorganisationen för gratisåkande medelklasskids, ner på min hallmatta.
På fredag är jag välkommen till den årliga utdelningen av Nolltaxepriset 2010, en utmärkelse som tilldelas personer som kämpat mot ”trafikmaktordningen”. Ironiskt nog hålls gala på en flott restaurang mitt i Stockholms innerstad, och bland de nominerade finns, förutom nämnde Jesper Nilsson, den kände bussåkaren Daniel Westling.
Problemet med det här hittar man tjugo stationer bort på röda linjen. Långt från de glammiga hobbyanarkisterna.
Här, i de allra fattigaste förorterna upplever tonåringar sig så alienerade och övergivna av samhället att de hellre blir misshandlade av gangstergäng än vittnar i polisutredningar. Här breder sig ett – ibland befogat – snuthat ut sig så snabbt att ingen förmår sätta stopp. Om polisen slapp jaga liberala webbdesigners i tunnelbanan på Södermalm skulle de få mer tid att göra något åt det.