– Jag kan inte kissa rakt fram, men vet mitt värde

Malin Wollin

helskärm

När jag hörde att veckans ämne var ett dagis där man säger ”Hen” reste sig alla provokationshår längs mitt kvinnliga bakstycke som ryggfenan på en fisk. En fisk som är så less på när saker, i välviljans namn, går alldeles för långt.

Men så läste jag texten. Jag läste den uppifrån och ned (som man brukar) och jag var hela tiden beredd på att studsa i soffan och slå ner på något kissnödigt genustrams som slår en könlös knut på sig själv men allt var så balanserat, så sunt, så... bra. Och jag tänkte för mig själv; här vill jag sätta mina barn! Jag vill också ha ett hen-barn.

Jag skrev en krönika om hen för ett par år sedan och drog på mig hat från en bloggare som upprört manade: Malin Wollin, lämna min kuk och fitta i fred! Varje gång jag googlar mig själv dyker det upp. Och det är ju intressant att hen kände så eftersom jag aldrig velat ta i varken det ena eller andra av hens kön.

Det är så mycket som är kön, allting närmare bestämt, och vi tänker inte ens på att det är så. Eller, det finns ju de som tänker på det och därför startar jämställda dagis, men ”För vi har fullt upp med annat”, att tvätta könet till exempel.

Tänk att lämna sitt barn på morgonen, gå till jobbet och veta att hela dagen kommer en genusvarelse vaka över mitt barn. Någon som har tänkt på allt. Någon som inte har bränt bh:n eftersom den är ett kvinnofängelse, någon som inte hämtar rottingen och slår treåringen över barnafingrarna när hen säger hon i stället för hen.

Bara en normal människa som har tänkt ett eller två steg längre, som inser att ska det till en förändring så måste vi vara lite radikala, inte militanta, bara en smula spetsigare.

Visst är det ett experiment barnen utsätts för men det är ett fantastiskt experiment! Som att vara testdocka för världens skönaste säng eller en ny choklad med extra knapriga nötter.

Många förskolor säger sig ha en genusplan, ett genustänk. Det är naturligtvis i de flesta fall lika meningsfullt som att inte lägga creme fraiche-förpackningen i soporna och tro att man har slagit ett slag för den globala uppvärmningen.

Vi måste göra upp med alla pissar i Missipissifloden!

Hurra för dagiset, som självklart ligger i Stockholm, som gör en rejäl insats. Som kavlar upp armarna och är lite in your face med könstänket.

Sprid er som ringarna på vattnet ut över Sverige så att alla barn växer upp med en känsla av att, visst jag är en flicka men det är inget jag tänker på särskilt ofta. Jag kan inte kissa rakt fram men jag vet mitt värde.