Jag slutade bry mig – och fick hög status
Jag har mentalt jagat status hela -livet. Köpt Levis 501 som tretton-åring trots att hela barnbidraget gick åt och att resten av månaden bara var ett par dyra jeans och ingenting annat. La julpengen på Lou Lou från Cacharel i sjuan trots att hångelkillarna inte kunde skilja på dyr fransk parfym och bensinångor från den parkerade mopeden.
Först när jag slutade bry mig insåg jag att jag satt på statusfärdighet efter statusfärdighet utan att jag märkt det. Så viktigt var det. Livet, barnen, Joachim och jag hade alla kommit före min ytliga status.
Jag tycker att Marie Söderqvists bok är galet intressant. Sånt här tänker jag på hela tiden. Eller snarare vad som inte är status och motsatsen till hög status torde vara white trash.
Om det är förbjudet att prata om vad som är status så är det spöstraff på att prata vad som är white trash (men alla gör det hemma i tv-soffan) Och eftersom det är ett så otroligt laddat uttryck så kan vi kalla det … låg nivå.
Jag lever numer mitt liv utanför status-rallyt, jag känner mig inte -underlägsen på det viset.
Människor som tycker att status är viktigt är små människor som inte fick vara populära i skolan eller som hade pressande föräldrar -alternativt bara blev sedda om de var sjuka/duktiga/söta.
Jag vill inte ha status, jag riktar i stället in mig på att inte vara låg -nivå.
Det här är låg nivå:
Att röka när man är gravid
Att inte bry sig om miljön eftersom det ändå är kört
Att vara över 25 och ha barn men ändå supa sig redlös på krogen
Att missunna människor framgång
Listan kan bli lång men livet är kort och ni vet vad jag menar.
Jag är inte intresserad av vad folk jobbar med, vad de läser för böcker, hur mycket pengar de har eller var de reser när de har semester. Jag är intresserad av människor som är lyckliga och lever sitt liv som de vill. Människor som inte bryr sig om vad andra tycker, det slår en tydlig livsåskådning alla dagar i veckan.
Jag har det efter min far som slutade skolan i sjuan, jobbar på kyrkogård, som för det mesta klär sig i blåställ och urtvättade flanellskjortor och mammas t-shirtar som hon hade tänkt riva till skurtrasor.
Chosefria människor med sunt förnuft, gott hjärta och medkänsla för sin nästa. Det är människor jag ser upp till. Det är sann status. Bättre än språk och pengar på banken. Viktigare än allt.