Miljöpartiets största problem är inte Kaplan och Khan
Mehmet Kaplan och Yasri Khan är Miljöpartiets minsta bekymmer.
Bristen på politiska framgångar är värre. Att bevara Ojnareskogen eller chockhöja bensinskatten räcker inte för att locka väljare.
Stödet för Miljöpartiet har fallit kraftigt sedan valet. Enligt Aftonbladet/Inizios väljarbarometer har 30 procent av väljarna försvunnit. I dag ligger stödet för de gröna på 4,8 procent och den avgörande fyraprocentsspärren ligger alltså hotande nära.
Mehmet Kaplans uttåg ur regeringen är inte till fördel för Miljöpartiet, nästan nio av tio tycker att det var rätt att han fick gå. Men det är ingen katastrof, Kaplan har inte visat framfötterna som bostadsminister och är inte särskilt känd utanför sitt eget parti.
Värre är bristen på politiska framgångar. I symboltyngda miljöfrågor har Miljöpartiet vikt undan för det större regeringspartiet, Socialdemokraterna, och tvingat sätta sig på förlorarbänken.
Det gäller exempelvis det stora väg- och tunnelbygget väster om Stockholm som gör att trafiken ska kunna undvika att åka genom stan, Förbifart Stockholm. Bygget stoppades först för dyra pengar men efter fyra månader sparkade det igång igen.
Detsamma gäller Bromma flygplats som MP vill lägga ner. Men regeringens utredare sade i förra veckan att det var omöjligt innan kapaciteten på Arlanda byggs ut. Flygplatsen blir alltså kvar, sannolikt till 2038 då arrendeavtalet med Stockholms stad löper ut.
Miljöpartiet drev hårt i valrörelsen att Vattenfall skulle lägga ner sin tyska kolkraft. Kolen skulle stanna i marken, sade Gustav Fridolin och viftade med en kolbit. Men tidigare i veckan stod det klart att så blir det inte. Vattenfall säljer större delen av sin tyska verksamhet för en billig penning till ett tjeckiskt företag. De är inte klimatkramare utan vill åt kolen.
Det har heller inte blivit något friår som Miljöpartiet lovade i valrörelsen. Inte något utvidgat och klimatanpassat rot-avdrag, inga sommarjobb till alla gymnasister, ingen skolkommission, ingen kvotering av kvinnor till börsbolagsstyrelser, ingen stärkt asylrätt, svårare familjeåterföreningar i stället för lättare – för att nämna några av partiets vallöften som inte är i närheten av att infrias.
Men skam den som låter sig nedslås. På Miljöpartiets hemsida lyfts de blygsamma framgångarna fram, även om det bara gäller SFI på öppna förskolan i Eslövs kommun.
Miljöpartiet anser att de ska äras för att fyra kärnkraftsreaktorer är på väg att fasas ut. Det är tyvärr inte sant. Anledningen till att ägarna bestämt sig för att stänga reaktorer i Ringhals och Oskarshamn är att de låga elpriserna gör dem olönsamma.
Och en av de främsta anledningarna till det är den amerikanska skifferoljan. USA har gått från att vara importör till exportör av olja. Resultat: Sjunkande oljepriser och superbillig el.
Regeringen höjde visserligen effektskatten på kärnkraft förra året med 720 miljoner. Men den summan stänger inga kärnkraftverk, det törs jag lova.
Nej, ska man se till verkliga framgångar för Miljöpartiet får man vända blicken mot Ojnareskogen på Gotland som hotades av kalkutvinning. I stället såg regeringen till att det blev ett Natura 2000-område.
En annan fjäder i hatten är den stark kritiserade höjningen av skatten på bensin och diesel med 55 och 60 öre per liter vid nyår. Den drev inget annat parti.