Tolv förlorade år
Den nuvarande mandatperioden riskerar att bli fyra förlorade år. Eller ännu fler.
Det osäkra läget i riksdagen gör politiken ängslig och försiktig.
Det mycket osäkra parlamentariska läget kan ha fördelar. Den mest uppenbara är att svåra frågor kan rivas av med motiveringen att beslut måste fattas. Eventuellt svikna vallöften kan förklaras med att i svårt läge är det tid för ansvar.
Men nackdelarna är fler. I en osäker tid och med ett osäkert läge i riksdagen blir partierna ängsliga och försiktiga. Skillnaderna förminskas och till slut blir det mesta en grå gröt. De enda som skiljer ut sig är Sverigedemokraterna.
Om det gynnar dem? Självklart. Väljarna gillar tydlighet.
Det är det som händer just nu. I jakt på förlorade väljare tränger partierna, med undantag av SD, ihop sig mot mitten. De blir oerhört beroende av en karismatisk ledare eftersom den utgör den tydligaste skillnaden mellan parti A och parti B.
Att Centern är framgångsrik i väljarbarometrarna beror på Annie Lööf. Inte på att Centern väsentligt skiljer sig från andra partier utom i flyktingfrågan.
Partierna har sedan valet gjort upp om en del frågor över blockgränsen. Att stänga gränserna var alla partier överens om utom Vänsterpartiet. Den framtida försvarspolitiken står fem partier bakom. Hårdare tag mot terrorister ville alla partier ha, även om V röstade emot regeringsförslaget.
Men i mångt och mycket står Sverige och stampar. Diskussionsklimatet är hårt, närmast oresonligt. Djärva idéer klubbas snabbt ner om de mot förmodan når längre än skissbordet, Bromma flygplats framtid fick inte ens utredas. Eftersom många ska bli överens blir den minsta gemensamma nämnaren avgörande.
Risken är tyvärr överhängande att den här mandatperioden inte blir den enda förlorade. För närvarande syns inga tecken på att det parlamentariska läget kommer vara radikalt annorlunda efter nästa val.
Alliansen kommer kanske vara större än de rödgröna men det kan lika gärna bli tvärtom. Att Sverigedemokraterna blir en ännu större vågmästare mellan de traditionella blocken är däremot ingen osäker gissning.
De fyra förlorade åren kan alltså bli åtta. Eller tolv eller ännu fler.
Partierna försökte bryta dödläget med Decemberöverenskommelsen, DÖ, 2014. Den märkliga skapelsen höll i tio månader och sörjs numera inte av någon.
Något bättre måste till. Exempelvis frimodigare politiker som inte förläser sig på opinionsundersökningar utan slåss för något som de tycker är viktigt och tror på. Må den dagen komma snart.
5 saker att hålla koll på i veckan
• Slutet på konserten
Eagles of Death Metal återvänder till Bataclan (döpt efter en Offenbachoperett) i Paris och avslutar spelningen som avbröts när beväpnade män stormade in i lokalen, dödade och tog gisslan. Sammanlagt dog 130 personer i terrorattackerna i Paris den 13 november förra året.
• Cancerlåt för barn
Två kungligheter samma vecka är minst en för mycket. Men jag kan inte undanhålla er att drottning Silvia i morgon på internationella barncancergalan presenterar den nyskrivna låten ”We are one” för att uppmärksamma att 300 barn insjuknar varje år och för att minnas dem som avlidit.
• Ja eller nej till Cameron
EU:s regeringschefer samlas på torsdag för att prata Storbritannien i två dagar. David Cameron har förhandlat fram en rad undantag med Europeiska rådets ordförande. Men kommer de att välsignas av de andra länderna? Och röstar britterna i så fall ja i folkomröstningen?
• Flyktingarna frestar på
Att flyktingarna frestar på EU-samarbetet är ingen överdrift. Schengensamarbetet, det passlösa samarbetet i EU, liger på dödsbädden. Det utgör bakgrunden för morgondagens möte mellan EU:s utrikesministrar som, oavsett vad som står på agendan, kommer prata flyktingkris.
• Tillbaka i skolan
Prins Daniel återvänder ensam på tisdag till sitt barndoms Ockelbo. Där ska han återinviga sin gamla högstadieskola som nu också rymmer mellanstadium. Perslundaskolan har varit stängd sedan hösten 2014 och under tiden renoverats för 100 miljoner kronor.