De bör besinna sig – för sin egen del
De flyktingar som vägrar lämna bussen utanför flyktingförläggningen i Jämtland bör besinna sig.
För egen del.
Men också för nya asylsökande som söker sig hit.
Ett 30-tal asylsökande vägrar, när den här artikeln skrivs, fortfarande att lämna den buss som på nyårsafton körde dem från Malmö till Grytans flyktingförläggning utanför Östersund. De ville först tillbaka till Malmö, sedan närmare Östersund.
Enligt Migrationsverket presskommunikatör beror missnöjet bland annat på att det är kallt i Jämtland och långt till stora städer.
Man kan ha förståelse för den ilska agerandet väckt. Men man kan också förstå att människor som flytt undan blodiga krig och förödande förtryck kanske inte alltid agerar rationellt. Eller kanske inte ens kan förväntas göra det.
Men de som vägrar lämna bussen bör besinna sig. De spelar ett högt spel. Inte bara för egen del. Utan även för konsekvenserna av sitt missnöje.
Sverige har ett generöst flyktingmottagande. Förra året tog vi emot ungefär 80 000 asylsökande, 2013 var siffran drygt 50 000 och året dessförinnan drygt 40 000.
I år väntas det landa, på grund av en ännu osäkrare värld, kring 95 000 personer. Det är visserligen bara drygt en halv promille av världens flyktingar men ändå ganska många människor för ett land med Sveriges befolkning.
Av riksdagens åtta partier står sju bakom den generösa flykting- och invandringspolitiken. De representerar 87,1 procent av väljarna. En mycket stabil majoritet av både partierna och väljarna stödjer alltså ett välvilligt och godhjärtat mottagande av människor som flyr för sina liv.
Den inställningen riskerar att minska om fler flyktingar beter sig som de i bussen utanför Grytan. Som asylsökande i Sverige har man inte rätt att bo var man vill. Antingen ordnar man sitt boende själv, som en handfull av bussresenärerna i Malmö gjort. Eller också tvingas man att acceptera det boende som Migrationsverket anvisar.
Det är inget konstigt med det. Enligt regeringens nedröstade budgetförslag kostar asyl- och migrationspolitiken i år drygt 33 miljarder kronor. Det är en budgetansträngning som ett rikt land som Sverige självfallet har råd med.
Men uppslutningen bakom den riskerar att holkas ur om flyktingarna tror att de kommit till en boendeförmedling där man får välja fritt. Så är nämligen inte fallet och vore dessutom orimligt.
Möjligen är det så att flyktingsmugglarna ger de asylsökande fel information. Det är till och med troligt att så är fallet. Men i så fall spelar även flyktingsmugglarna ett högt spel. Deras illegala och lukrativa verksamhet löper risk att bli mindre attraktiv när sanningen går upp för dem som anlitar deras tjänster för dyra pengar.
Man måste hålla i minnet att alla som söker asyl i Sverige inte får det. Av de fall som Migrationsverket behandlat mellan januari och november förra året fick 59 procent asylstatus. Av knappt 49 000 asylsökande fick knappt 29 000 stanna.
Det kan jämföras med drygt 11 000 uppehållstillstånd för arbetstagare som kommer från andra länder än EU:s. Det var för övrigt en nedgång med 24 procent jämfört med samma period 2013.
Men det människorna i bussen utanför Grytans flyktingförläggning sannolikt inte tänker på just nu är att vi lever i en hård värld, även i det välmående Sverige. Generositeten riskerar att sättas på undantag, också bland de beslutsfattare som tills nu stått för en human och generös flyktingpolitik om kraven blir för höga.
Någon borde upplysa dem om det.