Mellin: ”Kan vara ett ödesdigert misstag”
Ibland är anfall bästa försvar.
Men Jan Björklunds attack på majoriteten av landets skolpolitiker faller inte inom den kategorin.
Det kan visa sig vara ett ödesdigert misstag.
FP-ledaren Jan Björklund, Sveriges egen Mister Skola, var den femte partiledaren i SVT:s utfrågningar inför valet.
Och han, en av landets tydligaste politiker, levererade som vanligt. I en ovanligt oförblommerad attack på majoriteten av landets skolpolitiker anklagade han dem för att vara amatörer.
- Skolan har lämnats över till amatörer i 290 kommuner, sade Björklund som själv varit skolpolitiker i Stockholms stad men som numera vill förstatliga skolan.
Det är såklart allvarligt om landets högste politiskt ansvarige för skolan tycker att den sköts av amatörer. Skolan är för viktig för att skötas av folk som inte vet vad de sysslar med.
Men Jan Björklunds uppseendeväckande uttalandet vilar på relativt lös grund. Man skulle till och med kunna säga att det gav intryck av att anfall är bästa försvar.
För det första är politikers viktigaste uppgift att företräda allmänintresset. Deras mandat går ut på att utifrån det egna partiets ideologi verka för beslut som de efter moget övervägande anser är det bästa för hela samhället.
Politiker är inte experter på varken matteundervisning eller läsvanor. Det finns det andra som är.
För det andra är mycket viktiga delar av skolan redan statlig. Lärarutbildningen, läroplanerna, betygssystemet, skolledarutbildning, skollagen, Skolinspektionen och Skolverket med sina tillsynsuppgifter för att nämna några uppenbara exempel.
Men i utfrågningen valde Jan Björklund att inte sopa till de befattningshavarna på utbildningsdepartementet, i riksdagen och på de stora centrala myndigheterna. Nej, det var det de kommunala skolpolitikerna, många gånger fritidspolitiker med ett vanligt jobb att sköta på dagarna, som bar ansvaret för haveriet i den svenska skolan.
Är de juste? Knappast. Är det att skylla ifrån sig? Möjligen. Är det konstruktivt? Skulle inte tro det.
Som poängterades under utfrågningen låg Sverige på tionde plats i de uppmärksammade, internationella Pisamätningarna om 15-åringars prestationer i skolan när Björklund blev skolminister 2006. I den senaste undersökningen hade de svenska eleverna rasat till plats 38.
Jan Björklund framhåller gärna att den svenska skolan halkat efter i flera decennier. Det har han såklart rätt i.
Men de stora förändringar som den nuvarande regeringen, på statlig nationell nivå, har genomfört har ju än så länge inte krönts med något som kan kallas framgång. Snarare tvärtom.
Jan Björklunds utskåpning av de kommunala skolpolitikerna kan visa sig vara ett stort strategiskt misstag. Folkpartiet och han själv behöver i dag, 17 dagar före valet, de vänner de kan få. Inte fler motståndare.