Därför kunde de inte enas om Olofsson i KU
Att oppositionen och regeringspartierna inte kunde enas om kritiken av Maud Olofsson är uselt.
Och skälet är ännu uslare.
Det är valår. Supervalår. Det råder valfrossa.
Riksdagens konstitutionsutskott, KU, avslutade årets granskning av regeringen i dag. Inte helt oväntat kom de fram till att förra näringsministern Maud Olofsson (C) måste kritiseras för regeringskansliets handläggning av Vattenfalls köp av det holländska energibolaget Nuon 2009.
Från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna är ledamöterna rörande överens om den saken. Olofsson ska ha offentlig kritik för att beredningen av frågan, den interna informationen och dokumentationen inte sköttes som den skulle.
Det är ju bra. Mindre bra är att de på grund av valfrossa inte kunde enas om hur kritiken ska formuleras.
Oppositionen, en majoritet bestående av Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, tycker att Olofsson ”inte kan undgå kritik”.
Medan regeringspartierna, Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna, anser att hon ”bär ansvaret” för bristerna.
För en utomstående förefaller skillnaden mycket liten, på gränsen till försumbar. Men under valår växer de politiska skygglapparna till enorma dimensioner och därför uppfattar de inblandade den lilla, lilla sprickan som en ravin. Vilket den givetvis inte är.
Även när det gäller de övriga punkterna i KU:s Nuongranskning är skillnaderna mellan blocken små. Ändå måste oppositionen välja en formulering och de borgerliga partierna en annan. (se faktaruta)
Arbetet i KU, som går ut på att granska regeringen och dess statsråd, är alltid politiserat. Men aldrig tas så omfattande politiska hänsyn som under ett valår. Då blir toppolitiker enögda, de egna är fantastiska, motståndarna vill se landet i ruiner.
Det är synd, för det devalverar värdet det mycket gedigna arbete som utskottet och dess kansli gör och har gjort även i det här fallet.
Den gemensamma beredningen med finansdepartementet fungerade inte och avslutades aldrig, den interna informationen fungerade dåligt (bland annat var statsministern enligt egen utsago okunnig om affären) och dokumentationen är bristfällig.
KU:s årliga granskning av regeringen är en del av riksdagens grundlagsfästa kontrollmakt. Men möjligen är det så att politiker inte ska granska politiker. Precis som poliser kanske inte ska granskas av poliser.
I alla andra sammanhang framhålls oberoende granskningar som det ideala. Kan det vara så att KU spelat ut sin roll? Jag hör en samfälld nej-kör från Helgeandsholmen, ön där riksdagshuset ligger.
Till sist. Köpet av Nuon var inte en regeringsfråga, för den som till äventyrs tror det. Helstatliga Vattenfall ville köpa Nuon för 97 miljarder och frågade ägaren om det var okej. Ansvaret för de statliga bolagen låg då på Näringsdepartementet som utredde frågan så gott det kunde.
Vattenfall genomförde köpet, som då ansågs vara en superaffär. Men sedan dess har framför allt gaspriserna sjunkit och värdet på Nuon har skrivits ner med 30 miljarder. Förra året gick Vattenfall med förlust.