Fi:s framgång tvingar S och V att skärpa sig
För tjugo år sedan ledde feministiska påtryckningar till världens första jämställda regering.
Nu kan historien upprepa sig.
Framgångar för Fi får S och V att gira i riktning mot kvinnorna.
Inför valet 1994 krävde nätverket Stödstrumporna, med bland andra Maria-Pia Boëthius och Ebba Witt-Brattström, halva makten och hela lönen.
De hotade att gå fram med en renodlad kvinnolista i riksdagsvalet om inte partierna ökade andelen kvinnor på sina valsedlar.
Det ledde till ”varannan damernas” på socialdemokraternas listor. Och till att Ingvar Carlsson efter valet bildade den första jämställda regeringen med lika många kvinnliga som manliga statsråd.
I regeringsförklaringen förklarade han varför:
– Jag har genom detta val medvetet velat skapa en förebild för jämställdhetsarbetet på samhällslivets alla områden.
Det gav eko över hela världen och är fortfarande normbildande för hur en svensk regering ska vara sammansatt.
Men sedan mojnade den feministiska vinden långsamt. Fram till nu, när den kvinnliga otåligheten över bristen på framsteg gett snabba framgångar för Gudrun Schymans Feministiskt parti, Fi.
• På fem månader har antalet betalande medlemmar i Fi ökat från 1 500 till 10 000.
• I valet till Uppsala studentkårs fullmäktige i april blev Feministiskt studentinitiativ största parti med 12 av 41 mandat.
• I DN/Ipsos väljarbarometer förra månaden ökade stödet för Fi med en procentenhet till 2,3 procent.
• Fi:s talespersoner, bland andra Gudrun Schyman själv, genomför så kallade ”home parties”. Showerna har flyttat från små lokaler till stora och talespersonerna är redan fullbokade fram till valet.
Det har gett framför allt Socialdemokraterna frossa men även påverkat Vänsterpartiet.
I veckan avslöjade Aftonbladet att tre kvinnodominerade fack i LO är missnöjda med att S-ledningen, enligt dem, inte tar problemen på kvinnornas arbetsmarknad på tillräckligt stort allvar. De hade tre konkreta krav.
Löfven togs på sängen av kritiken men insåg att nu var det dags att leverera. Mycket riktigt, i sitt första majtal på Norra Bantorget i Stockholm slog S-ledaren fast följande:
– Det är dags att stoppa staplandet av visstidsanställningar, arbeta bort delade turer och stå upp för rätten till heltid.
Löfven markerade också att Socialdemokraterna är ett feministiskt parti.
– Och vi ska bilda en feministisk regering.
Kanske var det därför en debattartikel häromdagen, som ursprungligen skrevs under av Löfven och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, strax före publicering fick ytterligare en underskrift, partisekreterare Carin Jämtins.
Men också Vänsterledaren Jonas Sjöstedt, som också leder ett feministiskt parti, har varit tvungen att ändra sig. För ett par månader sedan ansåg han att en röst på Fi är en bortkastad röst.
Det gör han inte längre. Nu säger han att skillnader är små mellan partierna men att V är ”bredare” och har ett mer utpräglat klassperspektiv.
För tjugo år sedan ledde den feministiska vågen till högre kvinnorepresentation i politiken. Vilket av dagens månghövdade krav som blir en valrörelsefråga är oklart. Det behöver inte bli något alls.
Men håll med om att det ser ut som historien kommer att upprepa sig.