EU-parlamentet har makten – på riktigt
Nu ska jag sjunga en lovsång till EU-parlamentet.
Det är förmodligen världens mest spännande folkvalda församling. Det får riksdagen att framstå som grå, oinspirerad och okunnig.
Om 70 dagar är det val till EU-parlamentet. 20 svenska ledamöter ska utses. De flesta av dagens mepar, som de kallas, (Member of the European Parliament) vill väljas om för en ny femårsperiod.
Jag förstår dem. EU-parlamentet är oändligt roligare än sin svenska motsvarighet, om det nu skulle vara hennes eller hans karriäralternativ.
Det är inte bara det att ledamöterna kommer från 28 olika länder som skapar dynamiken. Utan också makten, djupet i frågeställningarna, åsiktsbredden och, faktiskt också, intresset för uppdraget. Ibland är det överraskande magert i de svenska riksdagsbänkarna. För inte alltför länge sedan var EU-parlamentet ett Kalle Anka-parlament. Ledamöterna hade nästan inget att säga till om, församlingen kunde mest av allt liknas vid en diskussionsklubb.
Så är inte fallet idag. Vid varje fördragsändring har parlamentet fått mer och mer att säga till om och nu lagstiftar det tillsammans med ministerrådet, det vill säga medlemsländernas regeringar. De måste vara överens för att lagen ska antas.
EU-parlamentet är alltså mäktigt. Ungefär 60 procent av den lagstiftning som passerar riksdagen har sitt ursprung i EU.
Men enskilda ledamöter kan också ha mycket stor makt. Att bli utsedd till rapportör i en fråga innebär att man blir utskottets föredragande och formulerar parlamentets åsikter. Ibland handlar det också om att förhandla med ministerrådet för att komma överens om en gemensam ståndpunkt.
I den jämförelsen står sig en genomsnittlig svensk minister slätt när det gäller makt och inflytande.
Ledamöterna i EU-parlamentet följer ofta en fråga under många år vilket gör dem mycket kunniga. I riksdagen har av tradition allmänintresset snarare än specialkompetensen varit den förhärskande ideologin.
Sammanfattningsvis gör det här EU-parlamentet till är ett mycket spännande forum, fullt med engagerande och kunniga, och språkkunniga, människor som vet hur de ska göra för att få så mycket inflytande som möjligt.
Även om byggnaderna är pampiga kolosser är det helt annat drag innanför entrén än det är på Helgeandsholmen (ön med riksdagshuset) en vanlig måndag i mars, kan jag lova.
Att underskatta parlamentet som maktfaktor för oss i Sverige vore direkt dumt. Att rösta i valet den 25 maj är minst lika viktigt som att rösta i de allmänna valen i september. Lita på mig, i alla fall i den frågan.