Vi tedrickare måste få vår upprättelse
Vi dricker inte vad som helst numera. Kaffe finns i ett otal varianter. Ölen kommer från hela världen. Vinet, vattnet och whiskyn ska vi inte tala om.
Men på ett område saknas ännu kultur. Det gäller te.
Jag är den förste att skriva under på att detta inte är en politisk fråga. Men för mig och andra tedrickare är den djupt känd.
För om man ska ha, som engelsmännen säger, ”a decent cup of tea”, tvingas man söka sig till ställen som Grand Hôtel eller Hotell Diplomat i Stockholm. På de flesta andra serveringar är testunden oftast av påfallande dålig standard.
Jag har gjort en mycket ovetenskaplig enkät bland mina tedrickande vänner och kommit fram till att grundkraven visserligen är få. Men de är definitiva, inte förhandlingsbara.
Te ska drickas i stora koppar. Det duger inte med en liten kaffemugg. Då brygger vi i tre koppar samtidigt i stället. (För tydlighetens skull gäller denna artikel det i Sverige absolut vanligaste teet, det svarta.)
Te bryggs med hett vatten. Bubblorna i vattnet ska vara stora som fiskögon, det räcker med småfiskstora. Men det finns knappt en servering, knappt ett enda hotell och inte en enda snabbmatskedja som har fattat det. Inte de flesta arbetsplatser heller kan tilläggas.
Det vatten som tillhandahålls är i värsta fall ljummet. I bästa fall något varmare. Av fisvarmt vatten blir det inget bra te.
Det finns en vurm i Serveringssverige för teer som smaksats med olika fruktessenser. Björnbär, hallon, apelsin, blåbär, skogsbär, svarta vinbär, utbudet är enormt. Men den motsvarar inte tedrickarnas preferenser.
De påsarna som blir kvar sist. När vanligt svart eller Earl Grey i olika varianter (smaksatt men med exempelvis bergamottolja eller blommor) tagit slut går de åt. Tänk vad överraskade man skulle bli om det plötsligt fanns en påse lapsang souchong eller yunnan?
Det finns fundamentalister som hävdar att te i påse är en styggelse. Det ska bryggas i kopp eller i kanna. Man kan ha förståelse för ståndpunkten eftersom det blir godast så. Men ett slagsmål mot påsarna blir sannolikt lika fritt från framgång som Don Quijotes attacker mot väderkvarnarna.
I den internationella handeln spelar inte te någon framträdande roll. Drygt fyra miljoner ton produceras, främst i Kina, Indien och på Sri Lanka. Världspriserna, framför allt på svart te, är på väg uppåt. Det beror på det ökade asiatiska välståndet.
I Indonesien är det varmt. Trots det står det alltid en termos hett, välbryggt jasminte framme för att gäster och besökare ska kunna förfriska sig. Det kallar jag kultur.
Te ska drickas i stora koppar. Det duger inte med en liten kaffemugg.
5 saker att hålla koll på i veckan
Terapi i tv
SVT inleder i kväll en serie intervjuer med riksdagens partiledare. Intervjuare är inget skjutjärn utan läkaren och psykoterapeuten Poul Perris. Först ut på den bildlika schäslongen är Jonas Sjöstedt (V). Programidén ger upphov till frågor. Är det politikern eller personen Sjöstedt vi ska intressera oss för?
Årets tiotaggarmöte
Varje år samlas världens tiotaggare i Davos på World Economic Forum. Det startar på onsdag. I år är temat ”The Reshaping of the World” efter ekonomisk kris, teknologiskifte, klimatförstörelse och annat otäckt. Från Sverige deltar bland andra Fredrik Reinfeldt och Birgitta Ohlsson.
Värst i EU
Judiska Centralrådet kommenterar den EU-undersökning om främlingsfientlighet som visar att judar i Sverige känner sig mer utsatta än judar i andra EU-länder. Exempelvis har judiska familjer lämnat Malmö eftersom de känner sig utsatta och trakasserade. Ovärdigt, Sverige, skulle man kunna säga.
Fortsatt hett – under radarn
Landsbygdsfrågorna är heta men seglar fortfarande lite under radarn. På torsdag möts Annie Lööf (C) och Gustav Fridolin (MP) i en andra rond om vilket av de gröna partierna som har bäst förslag för landsbygden, denna gång i Ås i Jämtland. Direktsänds på Youtube såklart.
Intressant möte
På fredag träffar Frankrikes president François Hollande påven Franciskus i Vatikanen i Rom. Ett mycket spännande möte med tanke på Hollandes nyligen avslöjade mc-utflykter i hjälm till en utpekad älskarinna. Påven föredrar som bekant ett mer asketiskt levnadssätt.