Försvarsdebatten är infekterad
SÄLEN. Två försvarstekniska självklarheter har den här veckan väckt stor uppmärksamhet.
Den ena är att försvaret av Sverige börjar i här.
Den andra är att de mest sannolika hoten mot Sverige inte är militära.
Det väckte viss uppmärksamhet när försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (M) sade följande:
– Försvaret av Sverige börjar i Sverige.
Ingen har väl trott något annat. Det börjar knappast i Argentina, Hongkong eller Centralafrikanska republiken.
Att självklarheten väckte sådan uppmärksamhet visar hur infekterad den svenska försvarsdebatten är. De flesta är ganska ointresserade av den. Ett fåtal är hysteriskt intresserade och väger och analyserar varenda ord på guldvåg.
För oss som inte har det brinnande intresset skulle man starkt förenklat kunna sammanfatta läget ungefär så här:
Att främmande makt skulle stå beredd att invadera Sverige och ockupera svenskt territorium är inte sannolikt. Ryssland rustar visserligen upp men efter tjugo års långsamt förfall efter Sovjetunionens sammanbrott.
Den ryska fienden finns inte heller bortom den västliga gränsen. Utan framför allt söderut.
Trots det finns ingen anledning att lägga ner försvaret. Man kan nämligen inte veta hur det ser ut om tio, tjugo eller ens trettio år.
Och försvaret är en långsam varelse. Det tar tid att ta fram nya vapensystem, det tar tid att bygga flygplan, det tar tid att flytta folk, det tar tid att bygga tanks och det tar tid att göra så enkla saker som att flytta 14 stridsvagnar från fastlandet till Gotland. Det tog flera år faktiskt.
Försvaret kommer fortsätta att vara engagerat utomlands och utan att ta ställning i sak, till de enskilda missionerna, förstår jag att de försvarsanställda gillar det. Det kan inte vara så kul att spela träningsmatch ett helt yrkesliv.
Men med neddragningen i Afghanistan kommer det internationella engagemanget under den tid som man nu kan överblicka vara mindre omfattande än i dag.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) följde i dag sin kollega Cecilia Widegren i fotspåren. I ett tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen yttrade han följande:
– De mest sannolika hoten är i dag inte militära.
En självklarhet. I likhet med många andra nämnde han terrorism, massförstörelsevapen, internationell brottslighet, cyberattacker och krig om naturresurser. Man skulle kunna lägga till naturkatastrofer. Eller pandemier, naturliga eller framkallade.
Mot hot som dessa sätter man sällan eller aldrig in militärer. Här handlar det exempelvis om poliser, internationella organisationer och samarbeten, signalspaning, sjuk- och hälsovård och it-experter.
Det nya försvaret är alltså mer komplext än det gamla för det handlar om betydligt mer än militära operationer. Men det gillar inte de gamla försvarskramarna. De tycker att det ska fortsätta handla om Gripen, Carl Gustaf och nya u-båtar.