Utspelet kan bli kostsamt för S
Jimmie Åkessons nya strategi kan möblera om det svenska politiska landskapet.
Genom att peka ut Socialdemokraterna som huvudfiende tvingas Löfven till ett tvåfrontskrig.
Det är alltid kostsamt.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson omvaldes i går som väntat till ordförande för Sverigedemokraterna i ytterligare två år på partiets landsdagar här i Västerås.
Efter omvalet höll han ett tal som måste ha betraktats som mycket skickligt. En del skulle nog till och med välja ordet infernaliskt.
För det första framställde Jimmie Åkesson sitt parti som det enda oppositionspartiet. Det underströks av den lilla skylten på talarstolens framkant, där det i vanliga fall står ”vi älskar Sverige”, hade bytts till en med etiketten ”oppositionspartiet”.
Åkesson utmålade sitt parti som det enda i opposition mot ”sjuklövern” i riksdagen, alltså de övriga riksdagspartierna som enligt Åkesson är väldigt överens i de flesta frågor.
– Vi kommer att vara i opposition till båda blocken.
Striden står inte länge mellan vänster och höger, enligt SD-ledaren som i stället anser att den viktiga konfliktlinjen går mellan internationalismen och nationalismen. Att Sverigedemokraterna tillhör den senare gruppen och alla andra riksdagspartier den tidigare var underförstått.
Det här är ljuv musik för SD:s väljare. Enligt valforskningsprogrammet i Göteborg var en majoritet av SD:s väljare i förra valet yngre män, påfallande många med låg inkomst och låg utbildning. Alltså en grupp som i postindustrialismen har haft svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Att de tycker att dagens utveckling ter sig skrämmande är inte konstigt. Men att klockan ska vridas tillbaka är tyvärr inte svaret även om SD-ledaren framställer det så. Utvecklingen går sällan eller aldrig bakåt. I så fall hade vi inte ens haft ångmaskiner vid det här laget.
Den andra delen av talet ägnade Jimmie Åkesson åt ett våldsamt angrepp på Socialdemokraterna och Stefan Löfven. Regeringen fick sig också en släng men Sverigedemokraternas huvudmotståndare i valet är Socialdemokraterna. Det är tydligt.
– Stefan Löfven, du och ditt parti har svikit, slog Jimmie Åkesson fast.
För S-ledaren är det här en mardröm. För en vecka sedan presenterades en ny Sifo-undersökning som visar att bland LO:s medlemmar är nära 17 procent beredda att lägga sin röst på SD. I åldrarna mellan 18 till 49 år är stödet nästan 30 procent.
Orsaken är arbetskraftsinvandring, att arbetare från andra länder, även inom EU ”stjäl jobben” från dem som redan bor här. En annan är vad valprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson kallar för ”arbetarklasskonservatism” som inte bara handlar om invandring och integration utan också bland annat om jämställdhet, familj och könsroller.
Att Jimmie Åkesson ger sig efter traditionella S-väljare på ett mycket tydligare sätt än tidigare är en iskall dusch för Stefan Löfven.
Det innebär att han tvingas till ett tvåfrontskrig och det kostar alltid på, det vet historiens fältherrar som dristat sig att försöka. Parallellt med det i sammanhanget enklare kriget mot Alliansen ska Löfven samtidigt bekriga Sverigedemokraterna.
Det blir mycket knepigt eftersom Löfven längs den flanken måste markera, men inte så mycket att han stöter bort sina potentiella väljare. Det är, om ni fråga mig, ungefär lika svårt som att kliva på råa ägg utan att de spricker.
SD-ledarens utspel i går kan möblera om det politiska landskapet. Det har han inget emot.