Ett gigantiskt misslyckande
Stenkastningen och bilbränderna i Husby är ett bevis för en misslyckad politik.
Det har tagit lång tid att göra fel.
Och det kommer att ta lång tid att göra rätt.
Stockholmsförorten Husby skiljer sig inte från flera andra problemtyngda förorter i storstadsområdena. Gemensamt för dem är hög andel människor födda utanför Sverige, många som lever på socialbidrag, dåliga skolresultat för alltför många och alldeles för många utan jobb.
Enligt Arbetsförmedlingen saknade 20 procent av alla unga i Husby helt sysselsättning 2010. Var femte person mellan 16 och 19 varken jobbade eller pluggade. De gjorde, på pappret, ingenting.
Men eftersom människan skapar sig sysselsättning så har de här killarna, för det är för det mesta killar, hittat på egna grejor att ägna sig åt. Till exempel kasta sten från broar på polisbilar eller att elda upp grannens bil.
Bättre bråka och förstöra än att göra ingenting, tänker de säkert inte. Men de agerar så och det är det som är problemet.
Av de fyra män som hittills anhållits för upploppen i Husby är den äldste 18 år. Alla utom en är tidigare dömda för brott. Även 15-åringen som alldeles nyligen blev straffmyndig.
Man behöver inte vara alltför skarpsynt för att inse att det här är ett gigantiskt politiskt misslyckande.
Det handlar om en gettofiering. Av Husbys 12 000 invånare är drygt 60 procent födda utomlands. Om man lägger till dem som är födda i Sverige men har två föräldrar som är födda utomlands är andelen 85 procent.
Det handlar om skolan. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) talade i går om att tillföra resurser till skolan och det är ju bra. Men borde kanske ha gjorts för länge sedan? Om en femtedel överhuvud taget inte går i gymnasiet har det lokala utbildningssystemet kört i diket.
Det handlar om jobb. Jobbet är den enskilt viktigaste faktorn bakom integration. Det är där man får fart på språket, det är där man nätverkar, det är där man tjänar egna pengar.
De invandrartäta förorterna ställer helt enkelt enorma krav. Krav som politiska beslutsfattare inte lyckats leva upp till.
De rör sig tyvärr om en långvarig misskötsel, och ett märkvärdigt blundande för problemen. Länge fick man inte ens säga att 114 nationaliteter i en stadsdel kräver andra resurser och insatser än en där det bara bor en handfull. I stället framställdes de invandrartäta områdena som ett exotiskt utflyktsmål där man kunde handla billiga grönsaker.
Det kommer också att ta lång tid att göra något åt problemen. Det handlar om massiva insatser från förskolan och uppåt.
Har man spårat ur redan i tonåren, som de anhållna männen gjort, är risken överhängande att man fortsätter i samma stil. Har man föräldrar, och kompisars föräldrar, som inte arbetar kan det framstå som helt normalt att inte göra det. Upplever man skolan som främmande är det lätt att strunta i den.
I Husby är förvärvsfrekvensen omkring 40 procent. I landet som helhet är den 65 procent. Det är i den första siffran det onda, eller snarare det allra ondaste, sitter.