Sverige klarar sig inte utan bidragsjobben
När frågan om bidragsjobben ställs på sin spets ser den ut ungefär så här: Klarar sig samhället utan skattesubventionerade anställningar?
Svaret är solklart. Det är nej.
I en allmän, filosofisk mening är det självklart att samhället klarar sig utan bidragsjobb. Krig, farsoter och naturkatastrofer förhindras inte av dem.
Men som vi organiserat Sverige, där människor får bidrag i förhållande till sin inkomst och gnetar ihop till sin pension genom arbete, har de en given plats.
Den slutsatsen har socialdemokratiska regeringar dragit. Den slutsatsen drar alliansen liksom tidigare borgerliga regeringar.
Anledningen är att arbete spelar en central, för att inte säga fundamental, roll i samhällsbygget. Det är inte bara en social gemenskap. Det är genom arbete vi får rätt till sjukpenning, föräldraförsäkring, a-kassa – och en pension som räcker till mer än det allra nödvändigaste.
Den som inte har ett jobb hamnar vid sidan av. Och för att så få som möjligt ska landa i utmarken har de subventionerade jobben skapats.
Gemensamt för dem är att de riktats mot dem som har det svårt att skaffa sig ett jobb på egna meriter. Exempelvis långtidsarbetslösa, funktionshindrade, utomeuropeiska invandrare med bristfällig utbildning, kort och gott de som inte anses vara tillräckligt högpresterande i förhållande till kostnaden för anställningen.
Funkar bidragsjobben? I en rapport från statliga Statskontoret 2011 konstaterade utredarna att effekterna av dagens subventionerade anställningar inte har studerats. Men utvärdering av tidigare anställningsstöd visade att subventionerade anställningar var mer effektiva än exempelvis praktik och arbetsmarknadsutbildningar.
Året därpå frågade sig Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, också det statligt, om nystartsjobb, en typ av subventionerad anställning, leder till högre sysselsättning. Svaret är ja.
Nystartsjobben infördes av den nuvarande regeringen 2007 och går i korthet ut på att arbetsgivaren får ersättning med dubbla arbetsgivaravgiften, upp till 63 procent av lönen, om de anställer en person som varit arbetslös eller sjuk i minst ett halvår.
Subventionen betalas ut under lika lång tid som personen varit borta från arbetsmarknaden, dock i högst tio år.
Generöst i överkant, kan tyckas. Arbetsgivaren minskar sina kostnader, nystartsjobbaren ökar sina och för fiolerna står skattebetalarna.
Men det har effekt, enligt IFAU. Trots att två tredjedelar av jobben som utförs av nystartsjobbare sannolikt skulle ha kommit till stånd ändå så får den arbetslöse eller sjuke snabbare arbete genom nystartsjobben än de skulle fått på den ordinarie arbetsmarknaden.
När nystartspengen tar slut får de fortsatt anställning. ”Detta tyder på att nystartsjobbarna faktiskt får en bestående hjälp in på arbetsmarknaden”, skriver IFAU.
Kostnaden för bidragsjobben uppgår till 18 miljarder kronor om året, omkring 145 000 kronor per person. Mycket pengar, men alternativet är inte heller gratis. På något sätt ska de som saknar arbete försörjas.
I detaljerna finns det säkert mycket att fila på. Nystartsjobben är en rättighet för arbetsgivaren, varför det? Tidigare behovsprövade Arbetsförmedlingen jobb med anställningsstöd.
Aftonbladet har berättat om äventyrshuset Multi Challenge i Östersund. Där jobbar fler bidragsjobbare än vanligt anställda. Det är inget regelbrott, men är det så det ska fungera?
Som alltid är det tillsynen som är den springande punkten. Det finns lycksökare i alla sektorer, även i jakten på statliga bidrag för att anställa.
FOTNOT: I mars sysselsattes 40 000 personer i nystartsjobb. Volvo group, som tillverkar bussar, lastbilar och anläggningsfordon, har drygt 23 000 anställda i Sverige.