Kongressens konung

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-04-07

Han stärkte sin ställning rejält

Under S-kongressen blev Stefan Löfven synlig som partiledare. Han stärkte sin ställning rejält.

Det var förmodligen det ­viktigaste som hände.

Under sina första 14 månader som S-ledare har Stefan Löfven hållit en låg profil och mest jobbat bakom kulisserna.

Men vändningen kan ha kommit under kongressen som avslutas i eftermiddag. Löfven stärkte sin ställning rejält under den, det är korridor­analytikerna (S) ense om.

Stefan Löfven, som inte var särskilt känd i sitt parti när partistyrelsen utsåg honom till Håkan Juholts efterträdare, har under dagarna i Göteborg uppträtt vänligt och samarbetsinriktat men också visat att han är en person som vet vad han vill och är beredd att gå ganska långt för att komma dit. Dock utan att trampa över lik.

Men priset är en rad kompromisser. Partisekreterare Carin Jämtin underströk ett flertal gånger vikten av att ­visa upp S som ett parti som ­inte ”spretar”.

– Väljarna ska möta ett ­parti, sade hon.

Betoningen låg på ”ett”.

I praktiken betydde det att partiledningen gick sina kritiker till mötes i samtliga stridsfrågor genom kompromiss eller adoption.

Redan i inledningstalet ­presenterade Stefan Löfven det som många av hans partikamrater efterfrågat, ett mål för sysselsättningspolitiken. Senast 2020 ska Sverige ha EU:s lägsta arbetslöshet, för­utsatt att Socialdemokraterna vinner valet nästa år.

Dagen därpå övertog han oblygt den sysselsättningsgaranti för unga arbetslösa som SSU, med stöd av LO och en rad partidistrikt, ville ha. Senast efter 90 dagar ska en arbetslös under 25 år sysselsättas med studier, arbete eller praktik.

Som kuriosa kan nämnas att den förra partikongressen i Göteborg, för tjugo år sedan, slog fast en liknande tidsgräns. Men då låg den på 100 dagar. Det går inte alltid fort i politiken.

Kompromissat har Löfven och partiledningen gjort i de infekterade frågorna om vinst i välfärdsföretag, föräldraförsäkringen och vilka som ska ingå i partitoppen.

Löfven ville absolut inte ha något förbud mot vinster i välfärdsföretag som drivs med skattepengar. I stället hoppas Socialdemokraterna att skärpta kvalitetskrav ska ge väsentligt lägre vinster.

Samtidigt tog S ställning för kommunal vetorätt mot nya friskolor. De ska ha kommunens godkännande innan de startar. Är det verkligen i Stefan Löfvens anda? Sannolikt inte men vissa smällar får även en partiledare ta.

Föräldraförsäkringen vill Socialdemokraterna, precis som tidigare, ha jämnt fördelad mellan föräldrarna. Under nästa mandatperiod ska ­”avgörande steg” tas mot en mer jämställd föräldraförsäkring, exempelvis genom ytterligare en pappamånad.

Löfven ville inte ha någon tidtabell men fick en i alla fall.

Partitoppen, det verkställande utskottet, har bestått av sju ordinarie och sju supp­leanter. Men motsättningarna om vilka som skulle sitta där var så stora att antalet platser på klassiskt manér blev fler. Den utrikespolitiske talespersonen Urban Ahlin fick en åttonde suppleantplats.

Men allt det här kan visa sig vara av mindre eller till och med övergående ­betydelse. Det är däremot det inte det faktum att Stefan Löfven blev Partiledare med stor bokstav.