Både siffrorna och historien emot sig
Är det Alliansens svanesång vi nu bevittnar?
Så kan det vara.
Det är svårt att vinna tre val i rad i Sverige. När det hänt har regeringen haft draghjälp av akuta kriser som mord och terrorattacker.
Om en vecka samlas Alliansens partiledare i Centerledaren Annie Lööfs föräldrahem i Maramö utanför Värnamo. Målet är att staka ut vägen mot en ny borgerlig valseger i valet nästa år.
Svårt att vinna tre val i rad
Det kommer att bli svårt. Inte bara för att Alliansen i dagens Aftonbladet/United Minds har det lägsta stödet sedan valet. Hindren stavas inte heller enbart anklagelser om idélöshet, handfallenhet mot arbetslösheten eller nedgången i ekonomin.
Det är i stället historien som levererar det största frågetecknet. Det är helt enkelt mycket svårt att vinna tre val i rad i Sverige. I alla fall utan draghjälp av akuta kriser som mord på statsministern och storskaliga terrorattacker.
Vid valet 1970 gick Sverige över till ett nytt rättvisare valsystem med en enkammarriksdag. Sedan dess har två regeringar lyckats sitta kvar i tre mandatperioder.
En halv miljon i arbetslöshet
Den första var regeringen Carlsson 1988. Två år efter mordet på Olof Palme höll landet fortfarande på att vakna upp ur chocken att man i Sverige kunde skjuta ihjäl statsministern på öppen gata. Väljarna var inte beredda att byta regering.
Men bara två år senare tvingades regeringen avgå sedan de velat snabbstoppa den skenande ekonomin. Ingvar Carlsson bildade visserligen en ny regering men röstades bort året därpå. Socialdemokraterna var sönderregerade.
Carl Bildt tog över som statsminister och ledde den enda regering sedan 1970 som bara suttit i en mandatperiod. Men även här var omständigheterna exceptionella. De hemmalagade ekonomiska problemen, med bland annat en gigantisk fastighetsbubbla, kastade Sverige över stupkanten när den internationella lågkonjunkturen slog till.
Banker togs om hand av staten, riksbanksräntan gick upp till 500 procent, staten lånade till var fjärde utgiftskrona och antalet arbetslösa var nära en halv miljon.
Otrygghet nära ytan
Bildt tog hjälp av Ingvar Carlsson för flera räddningspaket. Men det hjälpte inte. Hans tid som statsminister varade bara i tre år.
Carlsson vann valet 1994, Persson fortsatte att, trots stora förluster, regera efter valet 1998 och vann valet 2002. Han stod då på toppen av sin karriär och mer än sex av tio hade stort eller mycket stort förtroende för honom.
Ett år efter terrorattackerna 11 september, då världen plötsligt föreföll mycket sårbarare än vi hade kunnat föreställa oss, var svenska folket på nytt avoga till ledningsbyte. Det räckte ju med några mattknivar i bagaget och lite glödande fanatism för att ändra världen. Otryggheten låg nära ytan.
Reinfeldt redan historisk
Fyra år senare vann Fredrik Reinfeldt valet och han är redan historisk. Han är den ende borgerlige statsministern som suttit i mer än sex år. I alla fall sedan demokratins genombrott på 1920-talet.
Man skulle kunna tänka sig att han var nöjd med det. Men det är han inte, han vill vinna ett tredje val och för alltid göra sitt parti till en medtävlare till Socialdemokraterna om titeln Sveriges statsbärande parti.
Men just nu har han både opinionssiffrorna och historien emot sig. Om mötet i Maramö kan ändra på det återstår att se.