Att bli rik på män är ok – inte på kvinnor
Det finns en besvärande aspekt på debatten om vinster i välfärden.
Den gäller kvinnojobb. Det är där överskotten anses bli besvärande.
En av årets livligare politiska diskussioner handlar om vinster i välfärden. LO-kongressen beslutade i våras, mot medlemsförbundet Kommunals bestämda vilja, att verka mot vinster i välfärden.
Hur beslutet ska tolkas utreds nu av LO. Även Socialdemokraterna har svettas med frågan, i förrgår gav Stefan Löfven gav besked om hur han vill ha det. Även FP-ledaren Jan Björklund har sagt att kvalitet måste gå före vinst och frågan ska nu utredas i två separata statliga utredningar; en för skolan, en för andra välfärdsföretag.
Det är lätt att förstå att debatten, om än inte kokar, så åtminstone sjuder. Med ingredienser som vinster i vården och skolan och skatteplanerande riskkapitalbolag som flyttar pengar till Karibien skulle allt annat förvåna.
Men det finns ett förbryllande inslag i debatten. Och det är att det som diskuteras är stopp, eller begränsningar, för vinster i de kvinnodominerade delarna av den skattefinansierade sektorn.
Ingen har hittills lyft frågan om vinster på sophämtning. Är det rimligt att de företag, nästan alltid mansdominerade, som sysslar att ta hand om vårt avfall gör vinster som de inte återinvesterar? Frågan har inte besvarats med nej av någon, såvitt bekant. Trots att avfallshantering kan betraktas som en minst lika samhällsviktig verksamhet som undervisning i mediekunskap.
Lika tyst är det om vinster i bygg- och anläggningssektorn. För ett par årtionden sedan var det vanligt att kommunerna exempelvis hade egen personal för att utföra vissa typer av vägunderhåll. Så är det inte längre.
De stora byggbolagen och deras underleverantörer reparerar broar, sätter upp bullerplank och anlägger cykelbanor. De står också bakom de stora järnvägs- och vägbyggena, en sektor som kommer att explodera när de planerade statliga storsatsningarna förverkligas. Varför diskuteras inte vilken vinstmarginal som är rimlig där?
Det går inte att frigöra sig från intrycket att företagsvinster som baserar sig på skattepengar är acceptabla i mansdominerade sektorer av näringslivet. Medan de är tveksamma, eller rent av helt olämpliga, i kvinnodominerade.
En annan förklaring kan vara tidsaspekten. Verksamheter som aldrig drivits i kommunal regi eller övergick till entreprenörer för länge sedan, är okänsliga för vinstdiskussionen.
Medan det som provocerar är nyare privatiseringar.
Den tolkningen är snällare. Och mer osannolik.
5 saker att hålla koll på i veckan
En rysare redan i morgon
Halv tio i morgon förmiddag publicerar SCB statistik för detaljhandelns försäljning under september. Det är långtifrån så trist det kan verka, i alla fall inte för de ekonomiska trendspanarna. Handeln ligger ofta långt fram i konjunkturcykeln och siar om vad som komma ska.
En dag att minnas
Minst lika viktigt som presidentvalet i USA är det kinesiska kommunistpartiets kongress två dagar senare. Den ska utse en ny partiledning, bland annat president, ÖB och premiärminister. På onsdag inleder centralkommittén sitt arbete, en vecka före kongressen. Maktspel på hög nivå.
Växlande helgonmode
På grund av höstlovet ligger politiken nere i veckan som i stället kan ägnas åt firandet av Alla helgons dag. På 1940-talet lärde oss italienarna att tända ljus på graven denna dag, sedan gjorde handeln en framstöt med Halloween och nu är mexikanska dödskallar hetaste prylen.
Ett resande folk
Eftersom riksdagen inte sammanträder denna vecka är ledamöterna på resande fot. Några av de länder som ledamöterna besöker i sin officiella kapacitet denna vecka är Sydkorea, Cypern, Kanada, Moldavien, Ukraina och Finland. I sanningens namn får även Sundsvall och Umeå en påhälsning.
Ett steg i rätt riktning
På torsdag införs lättnader för landets äldre – och för deras anhöriga. Från den 1 november ska pensionärer som har rätt till bostadstillägg inte söka om bidraget varje år. Det löper på. Det enda som ska anmälas till Pensionsmyndigheten är förändringar i privatekonomin. Tjo!