Lena Mellin: Varför utnyttjade inte Reinfeldt sin debattslugger?
Det är märkligt att Fredrik Reinfeldt inte använder sitt bästa vapen i partiledardebatterna – sluggern Jan Björklund.
FP-ledaren är alliansens skickligaste debattör. Men han utnyttjas inte fullt ut.
Statsminister Fredrik Reinfeldt höll medvetet en lägre profil under partiledardebatten. Han svarade i princip bara på frågor från programledarna Anna Hedenmo och Mats Knutson. Spontana inlägg förbehölls de andra i alliansen.
Taktiken kan förefalla mindre välvald eftersom det är Reinfeldt som är statsminister, det är till honom som regeringsbildare väljarna ska ta ställning om två år.
Men med två allianspartier som nosar på fyraprocentsspärren i mätning efter mätning har alliansens wizkids uppenbarligen kommit fram till att det bästa tänkbara är att Reinfeldt (M) håller sig på mattan. I stället får Lööf (C), Hägglund (KD) och Björklund (FP) friare tyglar.
Men är det verkligen rätt taktik? Alliansen rymmer en riktigt slugger, vice statsminister Jan Björklund. Han har drag av en framgångsrik boxare, han rör sig runt ringen och man vet inte riktigt varifrån han ska slå.
Som under replikskiftet med Åsa Romson (MP) i går. Det handlade egentligen om alliansens ungdomsrabatt, halverade arbetsgivaravgifter för den som anställer en person under 26 år.
Oppositionen tycker att den är fel. Men i stället för att ondgöra sig över det berömde Jan Björklund Romson för att hon fattat galoppen.
Miljöpartiet vill höja skatten på bensin för att minska bilåkandet. Alltså har hon, enligt Björklund, fattat att höjda skatter betyder ransonerad användning. Samma resonemang bör då, fortfarande enligt Björklund, också kunna appliceras på ungdomar. Tar man bort skatterabatten får de svårare att få jobb.
Snyggt. Nästan lika snyggt som när han hutade åt Jimmie Åkesson för att han inte ville att en 12-årig flicka som mist ben, bror och föräldrar skulle få komma till Sverige som ensamkommande flyktingbarn.
Men utnyttjar Fredrik Reinfeldt sin debattslugger till fullo? Nej. Inte i går och inte vid andra tillfällen heller.
Det är ont om frifräsare i den politiska debatten. Det är för närvarande också ganska ont om bra debattörer. Att då inte använda sig av en som finns känns lite konstigt.
Vad kan man i övrigt säga om gårdagens debatt? Socialdemokraternas Stefan Löfven pratade för mycket om siffertrixande, log alltför försmädligt och pratade mer om alliansen än sina egna förslag. Det är en farlig taktik.
Höggravida språkröret Åsa Romson bevisade än en gång att hon är en bra debattör. Som få låter hon hemtam i sin argumentation. Som åhörare behöver man inte betvivla att hon kan det hon talar om.
Centerledaren Annie Lööf visade åter att hon är en fighter. Hon låter sig inte nedslås av dåliga opinionssiffror utan tar så mycket plats hon kan. Beundransvärt, det var trots allt inte länge sedan hon närmast betraktades som uträknad.
Jimmie Åkesson, SD, lyckades avhålla sig en hel halvtimme från att prata om invandringens negativa sidor. Det var först sedan programledarna själva tog upp frågan som han vek in på sina väl upptrampade stigar.
Debatten var den första sedan den nya S-ledningen med Löfven och finansministerkandidaten Magdalena Andersson bekänt färg i sin första budgetmotion. Nästa hålls i riksdagen om nio dagar. Men då får Stefan Löfven inte vara med eftersom han inte är riksdagsledamot.