Trollar med miljarderna

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-08-30

Alliansens satsning på järnvägen liknar ett illusionstrick av Joe Labero

Linköping. Joe Labero har fått ­konkurrens.

Alliansens illusionstrick är ­nästan lika bra som hans.

Den 55-miljarderssatsning på järnvägen som presenterades i går är noll kronor nästa år. Och inte mer än 1,7 miljarder året därpå.

I går åkte alliansens parti­ledare Fredrik Reinfeldt (M), Jan Björklund (FP), Annie Lööf (C) och Göran Hägglund (KD) charter­tåg till Linköping. Under resan presenterade de delar av den stora infrastrukturpro­position som regeringen lägger på riksdagens bord senare i höst.

Sammanlagt 55 miljarder ­kronor ska satsas på mer järnvägsunderhåll och bättre järn­vägar i mellan-Sverige. Det låter storstilat och kommunerna längs de berörda sträckorna gjorde vågen efter beskedet.

Men satsningen är vid närmare granskning inte fullt så grandios som den först kan verka.

Nästa år satsas inte en extra krona, utöver en tillfällig höjning av anslaget för underhållet till järnvägen som redan är förutskickad.

Året därpå, 2014, ökar underhållsanslaget permanent med i genomsnitt 1,7 miljarder kronor per år under tolv år.

Först 2017, nära tre år efter nästa val, kommer nästa satsning. Då ska Södra stambanan få en ny sträckning, den så kallade Ostlänken, med dubbelspår mellan Järna och Linköping. Restiden mellan Linköping och Stockholm väntas minska med en halvtimme när den nya banan är klar – 2028.

Tre år senare, alltså efter nästnästa val, är det dags för nästa storsatsning. På en tredjedel av sträckan mellan Borås och Göteborg ska det byggas dubbelspår. Det väntas bli klart 2024.

Från och med 2014 till och med 2028, en period på 15 år, vill alltså regeringen enligt gårdagens besked satsa i genomsnitt 3,7 miljarder mer per år jämfört med i dag på järn­vägen. Vissa år blir det mer pengar, andra mindre.

Det är mycket pengar och när summorna ­adderas blir det 55 miljarder ­kronor. Men per år är satsningen alltså inte alls lika omfattande som den kan förefalla vid första ögonkastet.

I vanliga fall skulle man betrakta byggen som ska slutföras först fyra riksdagsval bort som riktiga högriskprojekt. Men så borde inte vara fallet den här gången.

De tre rödgröna partierna ­lovade redan i sitt valmanifest 2010 att bygga Ostlänken och en höghastighetsbana mellan Göteborg och Borås. De lär alltså ­inte göra tummen ner när ­regeringen nu adopterat frågan – även om de självfallet tyckte att det var för lite och för sent. Men markeringar av den typen är ­ritual i den politiska­ trandansen.

Allianspartierna var inte ­lika konkreta i sitt valmanifest. De lovade bara att ­utreda förutsättningarna och kostnaderna för ­höghastighetsbanor i Sverige.

Betalningen för satsningarna på bättre underhåll och nya järnvägsspår kommer sannolikt inte bara via skattsedeln. Den kan också hamna på biljettpriset. Regeringen tycker att bättre standard gör det möjligt för Trafikverket att höja banavgifterna för tåg­företagen. Det lär resenärerna få betala.

Fler satsningar på järnvägar och vägar kommer i förslaget till statsbudget 20 september och infrastrukturpropositionen.