Mellin: Det här luktar uppror
Det här var inte vad Fredrik Reinfeldt behövde.
KD-ledarens vägran att diskutera gemensamma värderingar doftar uppror.
I fyra år höll alliansen ihop i vått och torrt. Inte minsta skråma anades i den gemensamma lacken.
Men i valet 2010 backade alla partier i regeringskoalitionen – utom Moderaterna. Efter det fick partierna lösare tyglar, de behövde inte tycka precis likadant om allting.
Det fick även oönskade effekter. I sitt tal i Almedalen i somras tog Centerledaren Annie Lööf bladet från munnen. ”Alliansens glöd har falnat”, sade hon och bjöd hem partiledarkollegerna till föräldrahemmet utanför Värnamo.
Inbjudan fick ett svalt mottagande. Varken Fredrik Reinfeldt (M), Jan Björklund (FP) eller Göran Hägglund (KD) tackade ja.
Förrän i lördags. I sitt sommartal sade statsminister Fredrik Reinfeldt inte bara att han gärna besöker Annie Lööfs hemtrakter. Han föreslog dessutom en dagordning för mötet.
En av punkterna var en idéplattform ”som kan liknas vid partiers partiprogram”. Där ville Reinfeldt att de fyra partierna ska samla gemensamma, långsiktiga värderingar som privat äganderätt, skattebetald välfärd och jämställdhet.
Idéskriften skulle, enligt Reinfeldt, skickas på remiss till alla fyra partier och sedan beslutas vid ett konvent med ombud från M, FP, C och KD i början av valåret 2014.
Det här är inte helt nytt. Alliansen hade ett konvent redan före valet 2006. Inför valet skrevs också en ideologisk skrift med titeln ”Nytt hopp för Sverige” som fortfarande kan läsas på alliansens gemensamma hemsida. I den slås bland annat fast att de fyra partierna ”förenas av gemensamma värderingar på centrala områden”.
Men nu hävdar Göran Hägglund att det är helt fel. Han har inget som helst intresse att diskutera några gemensamma värderingar eftersom de knappast existerar.
Det finns ingen anledning att tro att Göran Hägglund har dåligt minne. Alltså luktar det uppror över hans vägran att ställa samman de fyra partiernas gemensamma värderingar i ett dokument.
KD-ledaren utmanades i vintras om partiledarposten av Mats Odell, då KD:s andre vice ordförande och gruppledare i riksdagen. I ett års tid har hans parti legat under fyraprocentsspärren i Statistiska centralbyråns partisympatimätningar.
Hägglund har helt enkelt ett stort behov av att synas och märkas. Därför mopsar han sig mot chefen.
Men det är inte vad Fredrik Reinfeldt behöver just nu. Gruff om möten och dagordningar undergräver inte bara förtroendet för honom som alliansens ledare. Det skadar tilltron till fyrpartisamarbetet som helhet.