Alla tiger men någon kommer få ta smällen
Mellin: Vapenavtalet innehåller både allvar och absurd komik
En sak är säker.
Huvuden kommer att rulla efter Saudiskandalen.
Frågan är bara hur många.
Sveriges vapenavtal med Saudiarabien innehåller både allvar och absurd komik. Vi tar allvaret först.
Att ett vapenavtal med diktaturen i Saudiarabien kan uppfattas som problematiskt är ingen underdrift. Därför är det inte särskilt konstigt att alla inblandade försöker mörka, alternativt inte öppnar munnen alls.
Roligast är chefen för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, generalmajor Stefan Kristiansson. Hans sekreterare säger att han sitter i sammanträde resten av veckan och därför är förhindrad att svara på frågor.
Bäst är Totalförsvarets forskningsinstituts, FOI:s, förra generaldirektör Madelene Sandström som berättar att dagen efter en förhandling mellan försvarsdepartementets kvinnliga tjänsteman och en saudisk general så begär departementstjänstemannen in handlingarna för destruktion (får man förmoda) med motiveringen ”Vi måste skydda ministern”. Det är allvar.
Minister på försvarsdepartementet var då, som nu, Sten Tolgfors (M). Sandström övertalades av hans statssekreterare att ta tillbaka en ansökan om vapenexporten till Saudiarabien. Sedan blev det tvärtom. Varför då?
Det kunde ha varit ett genidrag av chefen för FOI, Jan-Olof Lind, att polisanmäla Saudiaffären. Han hade tur när åklagaren nappade och inledde en för undersökning.
Det betyder att det nu inte bara råder sedvanlig utrikessekretess kring Sveriges vapenaffärer med diktaturen i Saudiarabien. Utan dessutom förundersökningssekretess, alltså den tystnad som ska omgärda alla polisutredningar om misstänkta brott.
Det har lett till att nästan ingen säger någonting. Men vad är det vi talar om? 2005 slöt Sverige ett ramavtal med Saudiarabien som ville bygga en anläggning för att renovera pansarvärns vapen. FOI skulle bistå med det och affären handlade i runda slängar om fem miljarder kronor.
Men sedan dess har själva affären inte rört sig framåt. Om jag representerade Saudiarabien skulle jag efter sju år fråga mig om den svenska viljan att genomföra avtalet verkligen är genuin. Men det är deras problem.
Här hemma har det hänt desto mer. 2009 bildade FOI bulvanföretaget SSTI genom Dick Sträng, då anställd på FOI. Han säger att det var på arbetsgivarens uppdrag han bildade företaget, andra hävdar att det inte var så. FOI får inte bilda bolag utan tillstånd av regeringen.
Nu bedrivs ingen verksamhet i bolaget som dock fortfarande existerar.
I går avslöjade Sveriges Radio att bulvanföretaget startades med pengar som lånades ut av Must. FOI skulle inte ha haft kontanter, men det hade Must.
Lösskägg och pengar i en kappsäck? Det låter för bra för att vara sant. Försvarsmakten bekräftar att Must betalat pengar till FOI. Men inte till vad och varför.
Exakt vad bulvanföretaget SSTI skulle ägna sig åt är oklart. Men man kan ju misstänka att det var verksamheter som betraktas som alltför ljusskygga för FOI, en svensk myndighet, att syssla med.
Om man vill göra vapenaffärer med Saudiarabien får man räkna med trubbel. Det sa Sverige 2005 och upprepade 2010 när ramavtalet förnyades.
Den som skapar bulvanföretag och finansierar det med lånade kontanter kan också räkna med problem. Det är inte riktigt så man beter sig i hederliga affärer.
Men det har uppenbarligen svenska myndigheter inom försvarssektorn ägnat sig åt. Det är en skandal som förtjänar att kallas för det och inget annat.
Frågan är hur många huvuden som så småningom kommer att rulla. Och också om det kommer att nå försvarsministern?
Sju personer – inget svar
Jan-Olof Lind, generalsekreterare för Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI:
– Jag har inga kommentarer utan vill respektera den förundersökning som pågår. Jag kommer redovisa vad jag vet för åklagaren.
Sten Tolgfors, försvarsminister:
– En förundersökning är inledd och där råder sekretess.
Stefan Kristiansson, generalmajor och chef för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must:
– Han sitter i möte. Han är inte tillgänglig i dag. Han sitter i möten resten av veckan, säger hans sekreterare Mariléne Strömberg.
Erik Lagersten, Försvarets informationsdirektör:
– Must och FOI arbetar båda inom försvarsområdet. Myndigheterna bistår och samarbetar med varandra, och det gäller även ekonomiska förhållanden. Men eftersom det är sekretess generellt kring hur samarbetet ser ut, är vi förhindrade att svara på frågor om det.
Dick Sträng, ensam firmatecknare för bulvanbolaget SSTI och tidigare senior rådgivare åt FOI:s generaldirektör:
– Jag besvarar inga frågor om ekonomin. Dels har jag tystnadsplikt och dels anser jag inte att jag äger frågan.
Jan Ertsborn, riksdagsledamot (FP) och ledamot i Siun:
– Den här uppgiften är ingenting jag hört talas om. När vi har vårt nästa möte i april ska vi titta på om de frågor som nu blivit aktuella ligger under vårt tillsynsområde. Det här är ju inte försvarsunderrättelseverksamhet utan vapenexport. Hela det här området är kringgärdat av så mycket sekretess att man bryter mot den bara man öppnar munnen.
Hans Jörgen Andersson, ordförande i Statens inspektion för försvarsunderrättelse-verksmaheten, Siun, som har tillsyn över Must:
– Vi utgör en kontrollfunktion som i efterhand granskar vad Must gör och inte gör. Det här med lånet är ingenting jag känner till.