Vingligt styre
Pyspunka i alliansen när Fredrik Reinfeldt kör över småpartierna
Då var FP, C och KD större än Moderaterna.
Nu är Moderaterna nästan dubbelt så stora som de andra partierna tillsammans.
Därför knakar alliansen i fogarna.
Alliansen har i början av april suttit fem och ett halvt år vid makten. Men jubileet kommer inte att firas, varken med fanfarer eller släta kanelbullar.
Det tidigare goda humöret partierna emellan har förbytts i gnat och tjat. På de borgerliga tidningarnas ledarsidor är kritiken högljudd över handlingsförlamning och idétorka.
Förklaringen är sifferbaserad. För det finns ingenting som sätter ner humöret mer i ett politiskt parti än att minska. En av politikens vanligaste lögner är försäkringarna om att väljarbarometrar inte spelar den minsta roll utan att det bara är valresultat som räknas.
När ”Allians för Sverige”, som det hette då, bildades 2004 hemma hos dåvarande C-ledaren Maud Olofsson, stöddes de tre mindre partierna av 24,5 procent enligt SCB:s väljarbarometer. Moderaternas andel av väljarkåren var 21,6 procent. De var störst, men de tre andra var tillsammans större.
Redan i valet två år senare seglade Moderaterna upp som alliansens dominerande parti. De var större än de tre andra tillsammans.
I valet 2010 ökade Moderaternas dominans ytterligare. Enligt valresultatet var de nästan 11 procentenheter större än de tre andra partierna tillsammans.
Enligt Aftonbladet/United minds senaste undersökning har utvecklingen fortsatt sedan dess. De tre mindre partierna fortsätter att tappa väljarstöd. I dag är Moderaterna nästan dubbelt så stort som de andra tillsammans.
Att ett parti gynnas av samarbetet medan de övriga tre näst intill förtvinar befrämjar inte samarbetsklimatet. Det var därför man efter valet beslutade att nu var det fritt fram för partierna att hävda sina egna ståndpunkter och tala om när man förlorat en förhandling internt.
Det låter bättre än det var eftersom strategin snarast förvärrat problemet. Det har lett till att väljarna med all önskvärd tydlighet förstått att regeringens minsta parti, KD, oftast blir överkört. Medan det största, Moderaterna, nästan alltid får som det vill.
”Alla ska bidra och alla ska vinna” är alliansens devis. Men ser man till stödet för partierna som ingår är det absolut inte så. Där är det tre som bidragit och en som vunnit på samarbetet.
Det är främsta förklaringen till att det knakar fogarna i alliansen. Och att nålsticken mot Moderaterna från de andra partierna kommer allt oftare.
Ett annat mått på hettan i förhållandet är alliansens gemensamma hemsida. Senast någon lade ut en ”nyhet” där var 10 januari. Det näst nyaste inlägget är från 22 november.
Är det någon som är förvånad över att någon gemensam alliansturné inte är planerad?