Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Tolgfors taktik: halvsanningar

Mellin: Nu försöker de inblandade rädda sitt eget skinn

”SVARAT TYDLIGT” Tolgfors står fast vid sitt ord – han säger att han inte ljugit om sin kännedom om bulvanbolaget SSTI. Foto

Turerna i affären om vapenexporten till Saudiarabien är många – och delvis obegripliga.

Det beror inte på att du är dum.

Utan att halvsanningarna haglar eftersom alla vill rädda sitt eget skinn.

När Sveriges radio avslöjade de märkliga turerna kring Sveriges ­export av vapenkunskap till den brutala diktaturen i Saudiarabien, blev bland andra FP-ledaren Jan Björklund mäkta upprörd, han visste ingenting.

I går hävdade försvarsminister Sten Tolgfors (M) att alla riksdagspartier, alltså även Folkpartiet, hade informerats i Exportkontrollrådet.

Det är formellt korrekt. Men stämmer ändå inte med verklig­heten. Ledamöterna i rådet är belagda med tung tystnadsplikt. De får inte berätta för någon vad de har fått veta som rådsmedlemmar. ­Inte ens för sin egen partiledare.

Samme Tolgfors har hävdat att medier har påstått att det finns en svenskbyggd vapenfabrik i Saudi­arabien. Men veterligen är det ­ingen som har påstått det.

Däremot tycks ju ett av syftena med ram­avtalet från 2005 vara att det ska byggas en anläggning där pansar­värnsvapen ska uppgraderas – eller möjligen förstöras. De ska i alla händelser ­inte explodera utan att ­någon vill det, vilket kan bli fallet med ­gamla sprängämnen.

Företaget Grontmij har fått förhandsbesked från ­Inspektionen för strategiska produkter, ISP, om att de skulle få uppföra en anläggning i Saudi med det syftet.

Fabriken skulle omfatta åtta byggnader och gå på mellan tre och fyra miljarder.

Var försvarsministern inte informerad om planerna?

I så fall lider den svenska vapenexporten av grava lednings­problem.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har inga projekt i Saudi­arabien, har generaldirektören Jan-Olof Lind hävdat. Men det beror på vad man avser med ordet projekt. ­Vissa skulle nog kalla ett ram­avtal för bland annat ”sammansättning eller produktion av militär utrustning” för ett ­projekt.

Lind har också hävdat att han 2010 personligen stoppade att bulvanföretaget SSTI, grundat av en FOI-anställd, skulle leda ett samarbetsprojekt med Saudiarabien. Ett år tidigare ville han ha regeringens tillstånd för att låta samma företag leda det övergripande samarbetet med saudierna. Vad hände under mellantiden?

Förre försvars­ministern Thage G ­Peterson (S) brukade ­indignerat tala om det militärindustriella komplexet som i smyg manövrerar den svenska försvarspolitiken och vapenexporten. Han hade förmodligen rätt.

Försvarsorder är tunga och väldigt dyra. Intressena från försvars­industrin negligeras inte, särskilt inte av dem som anser att de har skådat sanningen och ljuset i den här till antalet personer lilla sektorn.

Det leder inte sällan till delikata situationer, som den som nu har upp­dagats. FOI har, med eller utan regeringens vetskap, flyttat sig ut i tassemark­erna. Men i stället för att säga det försöker nu de ­inblandade rädda sitt eget skinn med mer eller mindre eleganta halv­sanningar.

Följ ämnen i artikeln