Långsamt går det åt rätt håll

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-03-08

Arbetslösheten, föräldraledig­heten, mediecheferna och domarkåren har blivit mer jämställda ­under året.

Men fortfarande ägs bara var tredje bil av en kvinna.

För åttonde året i rad publicerar ­Aftonbladet Feministbarometern på den internationella kvinno­dagen. Den är ett försök att ta tempen på den svenska jämställdheten.

För att uttrycka sig kort och koncist går det i rätt riktning. Men det går väldigt, väldigt långsamt.

Sedan förra året har jämställdheten ökat på fyra av tolv undersökta områden. På tre har den försämrats. På fem står det och stampar.

De stora skönhetsfläckarna handlar om lönen och sjukskrivningarna. När man tagit hänsyn till skillnader i bland annat ålder och befattning tjänar svenska kvinnor fortfarande bara 93 procent av en manslön. När en man får en hundralapp får en kvinna 93 kronor, år ut och år in.

Kvinnopotter och stridsrop från kvinnostinna fackförbund som lärarnas och sjuksköterskornas gör ingen skillnad. Det händer absolut ingenting. Noll. ­Nada.

Detta trots att kvinnorna står för två tredjedelar av uttagen av examensbevis från högskolan. Vi utbildar oss, är duktiga, men får inte några ekonomiska favörer av det.

Sjukskrivningarna är det andra stora sorgebarnet. Kvinnors andel av det ­totala antalet sjukskrivningsdagar är alltid högre än mäns. I år har den dessutom ökat jämfört med förra året, till 62 procent.

Det är på jobbet de duktiga flickorna sliter ut sig, mentalt eller i ryggen.

Till ljuspunkterna hör att föräldra­ledigheten långsamt, långsamt blir alltmer jämställd. Enligt den senaste statistiken tog papporna ut ytterligare en procent av det totala antalet dagar. Grattis, både pappor och mammor.

En annan källa till glädje är domar­kåren. I den första Feministbaro­metern, 2005, var andelen kvinnliga domare 27 procent. I dag är den, efter en medveten satsning från Domstolsverket, 45 procent. Det kan man kalla sjumilasteg.

1921, på kommunisternas andra ­internationella kvinnokonferens i Moskva, föreslogs att den internationella kvinnodagen skulle firas 8 mars till minne av revolutionen 1917. Sedan 1978 finns 8 mars på FN:s lista över högtidsdagar.

Internationella kvinnodagen brukar vara något av internationella deppardagen. Sällan sköljer så mycket kvinnligt elände över oss som då.

Men det finns alltså ­saker att glädjas åt. Långsamt, och ibland med tillfälliga bakslag, går utvecklingen i rätt riktning.

Och så är kvinnorna i Kina lediga i morgon eftermiddag. Bara en sån sak.