Hos Hägglund är skitsnacket okej – så länge det är hemligt

På ytan är KD-ledaren Göran Hägglund snäll och blid.

I verkligheten tolererar han smutskastning under för­klädnad.

Tills han blir påkommen.

Göran Hägglund, ledare för ett parti som gärna framställer sig som hyggligt och trevligt, hade en stabschef som heter Henrik ­Ehrenberg.

Före jul fick Hägglund veta att ­Ehrenberg under pseudonymen Ove Tove angripit Hägglunds ­kritiker, framför allt Mats Odell och Annelie Enochson, på olika KD-fora.

Trots det fick Ehrenberg ­behålla jobbet.

I förrgår kväll uppmanade partisekreterare Acko Ankarberg Johansson, som tydligen inte informerats av Hägglund, personen bakom pseudonymen att ­träda fram på KD:s ­intranät. Det gjorde Ehrenberg.

Fortfarande tyckte partiledaren att till­taget inte var värre än att en ursäkt räckte som gottgörelse.

Det innebär att ­Göran Hägglund ­tolererar smutskastning under förklädnad.

Först sent i går, ett halvt dygn efter att Ehrenbergs nätaktiviteter blev ­allmänt kända, fick han Hägglunds ­order: ta ett nytt jobb i regeringskansliet.

I Sverige anses vanligen dirty campaigning vara mycket fult. Men tydligen accepteras det av KD-ledaren Hägglund. Det enda som händer är att ­Ehrenberg byter jobb.

Dataintrångsskandalen i valrörelsen 2006 skördade många offer. I Folk­partiet slutade en partisekreterare och en presschef. I ungdoms­förbundet Luf tvingades pressekreteraren att ­sluta.

Tidigare samma år skickade en övernitisk ombudsman på Socialdemokraternas partihög­kvarter mejl med rubriken Veckans snackis. De innehöll ­rykten och ­antydningar om M-ledaren Fredrik Reinfeldt.

Även brevskrivaren fick lämna ­jobbet.

Men i KD är toleransen högre. Där fick stabs­chefen sitta kvar.

Tills partiledaren tyckte det brände alltför mycket ­under fötterna. Då fick stabschefen ett annat jobb.

Resolut eller mesigt? Jag vet vad jag tycker.

Följ ämnen i artikeln