Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Det lutar åt att Sverige går med i europakten

MED PÅ EN HALVA  Anders Borg och Fredrik Reinfeldt får inte vara med på alla toppmöten.

I ena vågskålen ligger ­Sveriges framtida inflytande i EU.

I den andra nyttan.

Frågan om vi ska gå med i den nya europakten är inte lika enkel som den kan verka.

Jul- och nyårshelgerna är inte höjdpunkten för europeisk debatt. Men med ett lugnare nyhetsflöde än vanligt finns chans till ­reflektion, både över det som har hänt och det som kommer att ske.

I EU:s början gällde en för alla, alla för en. Visserligen kunde medlemsländerna ha samarbeten vid sidan av unionen. Men i de stora och viktiga frågorna var det ett land, en röst som gällde (med vissa undantag för de stora länderna som ingen ostraffat trampar på ­tårna).

Det håller på att ändras i grunden och risken är att Sverige marginaliseras, tappar inflytande.

I den nya grundlagen, Lissabonfördraget, fick euroländerna en egen ordförande som före varje finansministermöte leder ett vip-möte enbart för euro­länder.

I praktiken avgörs många frågor redan där, det vanliga mötet med Anders Borg närvarande konfirmerar.

Det fortsatte när Tyskland och Frankrike i höstas krävde större disciplin av ­euroländerna. Inga fler haverier enligt Grekland och Italien, var deras devis.

Till ett toppmöte i oktober fick statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och de andra premiärministrarna utan ­euro nästan slå sig in. Först sedan de hävdat att de ­finansiella systemen gäller alla fick de vara med – i två timmar. Sedan var det bye-bye.

På nästa toppmöte, i början av december, beslutades dock att de 17 euroländernas premiärministrar ska ha egna toppmöten minst två gånger om året. Då får inte Reinfeldt vara med. Alla som missat ett viktigt möte på jobbet vet vad det betyder.

På samma toppmöte kom 26 av 27 länder överens om att gå vidare med den så kallade europakten. EU-skeptiska Storbritannien avstod.

Euroländerna måste gå med. Övriga nio länder som, vid sidan av Storbritannien, inte har euron som ­valuta får delta om de vill.

Hur Sverige ska göra är oklart även om det lutar åt att vi kommer att ansluta oss. Skälet är politiskt. Euro­pakten handlar visserligen om euron men andra ekonomiska frågor kommer givetvis att avhandlas.

Varför gå med i något som primärt handlar om något som Sverige inte har? Säg det.

Varför inte vara med i de internationella fora som finns och som berör oss? Det verkar rimligt om Sverige inte ska ­tappa ännu mer ­inflytande.

Följ ämnen i artikeln