Därför blir det varken åtal eller avgång för Juholt
Med stor sannolikhet kommer Håkan Juholt inte att åtalas.
Han kommer inte att ta timeout.
Och han kommer inte att tvingas avgå som partiledare.
Det där är givetvis mina hypoteser. Men jag ska förklara varför jag tror att det blir så.
1) Inget åtal. Håkan Juholt hade, enligt egen utsago, inget uppsåt att lura till sig pengar till hela hyran för hans och sambons gemensamma
lägenhet i Stockholmsförorten Västertorp.
I fredags, samma dag som Aftonbladet avslöjade bidragsfusket, erkände han att han gjort fel. Och berättade att han skulle betala tillbaka pengarna, som han aldrig borde ansökt om att få, till riksdagen.
Överåklagare Björn Ericson vid Riksenheten för polismål leder förundersökningen mot Juholt som inte är delgiven misstanke om brott.
Men både enligt honom, och Juholts advokat Hans Strandberg, krävs uppsåt för att det ska handla om brott. Uppsåt betyder i det här fallet att Juholts syfte skulle varit att lura till sig pengar som han inte hade rätt till.
Högintressanta i det sammanhanget är Aftonbladets uppgifter om att Juholts hyresbidrag uppmärksammades redan i juni 2009 i samband med att han lämnade vikariatet som partisekreterare. Om han i flera år vetat att han fick för mycket pengar kan det trots allt vara fråga om uppsåt.
Men att man skulle tagit upp saken redan då tillbakavisas av partikassören Tommy Ohlström som talar om att det inte finns något ”papper”. Håkan Juholt själv säger att det inte ägt rum någon ”internrevision”.
Aftonbladets källor har aldrig talat om papper eller revisionsrapporter. De har talat om samtal. Men S-ledningen tar till ett beprövat krisrecept. De flyttar fokus en aning.
2) Tar inte timeout. Håkan Juholt kommer inte att ta timeout. Det kan inte ledaren för Sveriges största politiska parti göra. Antingen är han partiledare – eller också inte.
När Mona Sahlin 1995, i samband med den så kallade Sahlinaffären, tvingades ta timeout var hon vice statsminister. Det är däremot en post som man tillfälligt kan lämna.
Så förhåller det sig inte med uppdraget som partiordförande. Det har man till hundra procent – ända till den dag man inte har det alls.
3) Avgår inte. Om det är något som Socialdemokraterna inte orkar med så är det att välja ännu en partiledare på mindre än ett år.
Håkan Juholt har varit Socialdemokraternas ordförande i mindre än sju månader. Att han skulle lämna posten frivilligt efter denna korta tid är otänkbart. En S-ledare sitter, helst, länge.
Att partimedlemmarna, tongivande eller gräsrötter, skulle kräva hans avgång finns inte heller på kartan. Inte ens dagens dystra siffror i Aftonbladet/United Minds föranleder det.
De konvulsioner som det socialdemokratiska partiet gick genom i vintras, när valberedningen vaskade fram Håkan Juholt som partiledarkandidat, var förödande. Både för den interna moralen och för partiets anseende i väljarkåren.
Att med berått mod kasta sig in i en ny, liknande process, med uppblossande falangstrider som ett brev på posten, finns inte på kartan.
Allt det här ändras givetvis i samma sekund som åklagaren, mot förmodan, skulle åtala Juholt för bedrägeri. Då är hans partiledarkarriär över.
Men i dag förefaller det osannolikt.