Liberala och konfessionella krafter sluter sig samman i partiet
Konvulsionerna i KD ger statsminister Fredrik Reinfeldt huvudvärk.
Ett mer utpräglat konfessionellt parti är mindre än dagens.
Men utan Kristdemokraterna ingen alliansregering.
I går berättade förre biträdande finansminister Mats Odell varför han utmanar Göran Hägglund som ordförande för Kristdemokraterna.
Han tycker han har ett mer lyssnande, inkluderande ledarskap och en bredare erfarenhet än Hägglund.
Odell spelar högt. Hittills har Hägglund fler nomineringar till partiledarposten än Odell. I Odells hemlän Stockholm, där båda kandiderade i valet 2010, fick Hägglund 6 042 personkryss medan Odell fick 536.
Risken att han förlorar matchen mot Hägglund är alltså överhängande. Och vad händer då med Odell, i dag KD:s andre vice ordförande, partiets gruppledare i riksdagen och ordförande i näringsutskottet?
Sannolikt avlövas han makt och inflytande. Den som vill peta högste chefen och förlorar brukar sällan belönas. Motsatsen, bestraffning, är betydligt vanligare.
Även för statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ställer partiledarstriden i KD till problem.
Under den hygglige Hägglund har Kristdemokraterna varit ett traditionellt kristdemokratiskt parti. Konsekvent har han hållit bort krav från abortmotståndarna och till och med gått med på samkönade äktenskap.
Hägglunds motståndare, de som vill byta ut honom mot Odell, finns i en ohelig allians mellan de liberala och de konfessionella delarna av partiet.
Av de 19 partimedlemmar som nyligen krävde Hägglunds avgång på SvD:s debattsida sitter fem i riksdagen. Fyra av dem tillhör, enligt statsvetarprofessorn Ulf Bjereld, KD:s konfessionella, moralkonservativa gruppering.
Och det är där roten till Fredrik Reinfeldts begynnande huvudvärk sitter. Om Odell, mot förmodan, skulle vinna över Hägglund har han en skuld till partiets kristna grupp. Den måste betalas igen på ett eller annat sätt.
Men ett KD med en mer religiös inriktning skulle sannolikt tappa mark. I klartext bli ännu mindre än i dag då det redan är riksdagens minsta parti.
Reinfeldt har siktet inställt på att bli historisk och vinna även valet 2014. Ett konfessionellare KD platsar inte i den planen. För om inget dramatiskt inträffar måste alla regeringspartier komma in i riksdagen för att alliansen ska kunna sitta kvar vid makten.
Om Odell är ett orosmoln för statsministern så är Håkan Juholt en källa till glädje. Sedan S-ledaren tvingats till reträtt av sin egen riksdagsgrupp är hans ställning, åtminstone tillfälligt, försvagad.