Åkesson i gråzonen mellan ansvar och avståndstagande
BLIDÖ. Jimmie Åkesson har rätt.
Och han har fel.
Dessutom har han problem.
Med viss hetta har ledande Sverigedemokrater tillbakavisat allt eventuellt ansvar för Anders Behring Breiviks terroristdåd. Att göra kopplingen mellan SD och Breivik är lika befängt som att göra Socialdemokraterna ansvariga för Baader Meinhof-ligan och Röda Brigadernas attentat på 1970- och 1980-talen, menar exempelvis riksdagsledamoten Mattias Karlsson.
På Sverigedemokraternas hemsida meddelar den normalt mycket kontrollerade Jimmie Åkesson att han är förbannad. Bland annat på antydningarna om att Sverigedemokraterna bär ansvar för Behring Breiviks attentat. SD tar avstånd från våld.
På pappret har Karlsson och Åkesson givetvis rätt. Sverigedemokraterna har sina rötter i den nynazistiska vit maktrörelsen. Men i dag är det ett starkt konservativt, högerpopulistiskt och främlingsfientligt parti.
Även om Anders Behring Breivik hyllar Sverigedemokraterna som ett ljus i det svenska mörkret i sitt förvirrade så kallade framtidsmanifest, så har SD en annan agenda än han.
Men eftersom ingenting är svart eller vitt så måste det också erkännas att de åsikter som sverigedemokrater för fram bekräftar den världsuppfattning som dårar som Breivik har.
I exempelvis en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet i oktober 2009, drygt ett år innan han valdes in i riksdagen, slog Jimmie Åkesson fast att den muslimska invandringen är Sveriges ”största utländska hot sedan andra världskriget ”.
Innan det var känt att Breivik gripits för dåden var andra ledande SD:are säkra på var gärningsmannen skulle sökas. Enligt statsvetaren Ulf Bjereld frågade Kent Ekeroth, riksdagsledamot, på Twitter: Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge? Han svarade själv: Nej, jag kommer inte kalla er islamofober.
Åkessons pressekreterare Linus Bylund skrev på samma forum: Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer att avföljas.
Varbergspolitikern Erik Hellsborn bloggade om att ”massinvandringen och det mångkulturella samhället ligger bakom terrordåden vi i Oslo”.
Det är ett tankegods som inte ligger ljusår från Breiviks. Det skulle kunna stärka honom, och hans eventuella gelikar, i tron att de inte är ensamma om att ha hittat den rätta vägen.
Jimmie Åkesson har alltså både rätt och fel. Men dessutom har han problem.
För att tillfredsställa den stora massan väljare, de som han vill nå, tvingas han ta kraftigt avstånd från terrordåden i Oslo. Avhoppade sossar som gått till SD har sällan något till övers för våld som politiskt verktyg.
Redan dagen efter attackerna i Oslos centrum och på Utøya satte Åkesson därför ner foten till försvar för öppenhet och demokrati:
”I sådana här stunder är det av stor vikt att vi är konsekventa med att vi aldrig kommer acceptera att våld och terror får fotfäste i vårt demokratiska och öppna samhälle.”
Samtidigt måste han hålla Sverigedemokraternas kärnväljare på gott humör. Och de lägger sällan fingrarna emellan när det gäller islam.
Åkesson tvingas alltså till en svår balansakt. Hittills har linjen varit att attentaten i Oslo är för allvarliga för att göra politik av.
Skickligt. Men håller det? Endast framtiden har svaret.