Regeringen, vart har ni tagit vägen?

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2011-06-24

Ulf Kristersson är Sveriges anonymaste minister.

Trots att han har hand om den omdiskuterade sjuk­försäkringen.

Det är faktiskt en ­bedrift.

helskärm

Det politiska året är slut. Med undantag för tivolit i Almedalen i juli sparkar debatten inte igång igen förrän i slutet av augusti.

Regeringen har anledning att gå in i sommar­ledigheten med fjärilar i magen.

Den ligger under i ­opinionsmätningarna. De rödgröna är större än alliansen.

Den har tappat initiativet i debatten. Det är ­oppositionen som är – debattledande.

Till råga på allt har de rödgröna sett till att riksdagen extrainkallas i slutet av nästa vecka för en omröstning som, om inte ett mirakel inträffar, regeringen kommer att förlora. Tala om förnedring.

Ett mått på den kraftlöshet som präglar regeringen just nu är antalet träffar i Medie­arkivet som arkiverar samtliga tryckta tidningar i Sverige.

Under den senaste månaden har Fredrik Reinfeldt (M) förekommit i 1 364 artiklar. Motståndaren Håkan Juholt (S) har nämnts vid 1 904 tillfällen.

Socialdemokraternas partisekre­terare Carin Jämtin slår en fjärdedel av regeringens statsråd. De sex mest anonyma ­ministrarna har förekommit mindre än hundra gånger de senaste dagarna i Sveriges tryckta medier. Jämtin har nämnts vid 123 tillfällen.

Regeringens absolut anonymaste minister är socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M). Efter ­förra mandatperiodens våldsamma stormar mot förändringarna av sjukförsäkringen ansågs före­trädaren Cristina Husmark Pehrson (M) förbrukad och byttes ut.

Meningen var att ­Kristersson skulle återta initiativet, hyfsa debatten till ­regeringens fördel.

Att säga att han misslyckats är ingen överdrift. Under den senaste månaden har han före­kommit 62 gånger i landets tidningar, två gånger om dagen.

Under samma period har oppositionen föst regeringen framför sig i riksdagen genom att ta initiativ till ett par förändringar av sjukförsäkringen. Ändå har den ansvarige ministern knappt synts till. Det är så märkligt att det nästan måste kallas en bedrift.

Sverige leds av en anonym ­regering som för närvarande låter oppositionen ta täten i debatten. Det kan vara en strategi, men i så fall är den farlig.

Regeringsduglighet är en viktig parameter för ­väljarna när de bestämmer sig för vilket parti de ska rösta på. Den som inte syns och märks har problem.