Regeringen Reinfeldt överkörd – två gånger
Publicerad 2011-03-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Slumpen.
Oppositionen.
Eller regeringen.
Vilka styr egentligen?
Regeringen styr landet. Det står i regeringsformen, en av grundlagarna.
Men det är inte helt sant. Ibland är det oppositionen som styr. Det gjorde de exempelvis i går, vid två tillfällen.
Det första handlade om regeringens planer på att sälja en rad statliga bolag under de närmaste åren. Oppositionen satte stopp för det.
Det andra handlade om EU:s datalagringsdirektiv, som säger att man under ett halvår ska spara information om samtal, sms och andra meddelanden per telefon. Oppositionen bordlade frågan till nästa år.
Att Social- och Sverigedemokraterna, Miljö- och Vänsterpartiet ibland styr landet beror på att de har 176 platser i riksdagen. Medan de fyra regeringspartierna har 173.
Det har skapat oreda. Ibland är det regeringen som bestämmer. Ibland oppositionen. Och ibland slumpen.
Röran började redan när riksdagen skulle välja talman efter valet. Mot Per Westerberg (M) stod Kent Härstedt (S).
Westerberg vann. Inte enbart för att SD-ledamöterna lade sina röster på honom. Även utan dem hade han vunnit. Thomas Bodström var utomlands, Christina Höj Larsen var på toaletten och en tredje ledamot röstade, medvetet eller omedvetet, fel.
Och så har det fortsatt.
I en tredje omröstning i går vann regeringen – trots att den inte borde ha gjort det. Oppositionen ville stoppa nedläggningen av fler tingsrätter. Så blir det inte. Två rödgröna ledamöter röstade fel.
Vid ytterligare tre omröstningar i vår har regeringen vunnit, trots att de fyra oppositionspartierna gjort gemensam sak. De handlade om småviltsjakt, redogörelser för EU:s styrning av den ekonomiska politiken och skatteskillnader mellan svensk och så kallad eurodiesel.
Vid samtliga tillfällen har minst en ledamot tryckt på fel knapp.
Oftast är det alltså regeringen som styr landet. När oppositionen är splittrad får regeringen som den vill.
Men ibland är det, tvärtemot regeringsformens bestämmelser, oppositionen som bestämmer. När de fyra partierna utanför regeringen är överens blir det som de vill.
Det kan också vara slumpen som avgör. Det räcker med att några trycker på fel knapp, går på toa under voteringen eller glömmer att sjukanmäla sig till kvittningsmännen (som ser till att maktbalansen behålls även när ledamöter är frånvarande), för att beslutet ska bli annat än det planerade.
Man kan tycka det är ovärdigt en demokrati. Men minns då den så kallade lotteririksdagen.
Mellan 1973 och 1976 hade de borgerliga partierna lika många platser i riksdagen som vänstersidan. Vid minst 152 tillfällen slutade omröstningarna oavgjort. Då avgjorde lotten.
Lott, feltryckande eller toabesökande ledamöter? Skillnaden är inte jättestor.
Men just då är det i alla fall inte regeringen som styr landet. Vad som än står i grundlagen.