Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingegerd, Ingela

Upplagt för marighet hos Lööfs i Maramö

Det enda som är ­värre än att bekanta ­sover över hos en är att själv behöva ­sova över hos en bekant. Det som är ännu värre är självklart att sova över hos en bekants föräldrar. Vilket är vad partiledarna i Alliansen kommer göra i Maramö nästa vecka, när de besöker ­Annie Lööfs föräldrahem.

Nära vänner är en annan sak. Det är människor man kan äta frukost med ­utan att behöva prata smart. B­ekanta är ett steg längre bort, det är personer man springer ihop med på stan eller vid kaffemaskinen på jobbet. Möjligen nån man tar ett järn ihop med. Det är inte personer man vill springa på i pyjamas.

Reaktionerna på Lööfs ­inbjudan i Almedalen i somras var delade. ­Dåligt formulerad och ­dålig tajming­ ­­menade vissa, ­modigt och oväntat grepp menade­ andra. Jag ­lutade åt det ­senare. Att som gängets rookie­ peka på att samarbetet gått i stå är möjligen ­idiotiskt av intern­politiska och gruppdynamiska skäl, men det är svårt att inte ge henne rätt i sak. I somras och ännu mer i dag, åtta ­månader senare.

Arbetslösheten ligger på åtta procent, jobb­pakten har havererat och de senaste­ veckorna har partierna småaktigt ryckt i varandras frågor. Moderaterna lanserar­ sig som skolpartiet och Folkpartiet ger minusbetyg åt försvarspolitiken. ­Fyra partier har givetvis ­fyra plattformar men väljarna vill ha en gemensam ­vision som är större än om vi ska ha betyg­ från tredje eller fjärde klass. Så det saknas knappast samtalsämnen för mötet – ­Alliansens sjunkande opinionssiffror är naturligtvis en punkt – även om alla inblandade spelar ner förväntningarna så mycket det går.

Det är en möjlighet att dra upp riktlinjerna till valet och fördelen med Maramö är ju att när man väl kommit dit är det lugnt och skönt.

Maramö lär vara putsat till taknocken när bilarna ­anländer måndag lunch. Det blir FF, mamma och pappa är borta. Sängarna på över­våningen är ­bäddade. Pressfolket inkvarteras i missions­huset och som smålänning är jag glad att det ska serveras ostkaka, det gudomligaste som går att äta.

Men det tar ändå ­inte bort känslan av att ­Maramö är festen ingen riktigt vill gå på. Och bara tanken på att Alliansens partiledare riskerar springa på varandra om de ska på toaletten mitt i natten ger mig spänningshuvudvärk.

Följ ämnen i artikeln