Butiken gjorde mig till stjärna i mitt eget liv
LONDON. Det är skönt att få känna sig lite viktig i en mataffär.
Som om jag betyder något och inte bara min plånka.
Det händer väldigt sällan i Sverige.
Jag kan inte komma på några andra varor som vi köper så i blindo som vår mat.
En tröja provar vi och fingrar på materialet och synar sömmarna. Eller, nja, konstaterar åtminstone att det var exakt rätt färg.
Och bilar provkör vi, sparkar på däcken och får på köpet en hel bok som bara handlar om bilens alla delar.
Men maten behöver vi inte veta ett dyft om.
Därför blev jag paff men glad när jag i går skulle handla tomater här i London. Jag är verkligen ingen kännare, faktum är att jag mest ser tomater som något dekorativt rött som smakar ... vatten.
Men livsmedelskedjan Waitrose gjorde mig plötsligt till huvudpersonen i mitt eget liv.
Där finns mängder av olika tomater. Det finns det förvisso i svenska butiker också men skillnaden är att Waitrose gör mig delaktig.
De berättar på skyltar att en viss sort är bra att ungssteka, en annan är billig tomat att skiva (jag antar att de med det avser något dekorativt rött).
Ytterligare en annan är söt och passar hela familjen, vilket väl betyder att barnen gillar dem.
Och inte bara på skyltar. De färdigförpackade tomaterna under eget varumärke har fyllig information om smak, var de vuxit och vad de passar till.
Milda himmel, vilket ansvar att lägga över på drönarna till kunder.
Och det gäller förstås inte bara tomater. Potatis, som hemma är ”fast” eller ”mjölig” får plötsligt liv och är smörig eller nötig eller ”delicious to oven bake”.
Smörhyllan ståtar med osaltat, saltat, opastöriserat och pastöriserat smör som kan komma från Frankrike, Danmark, Jersey eller Yorkshire.
Jag gillar det.
Jag gillar att butiken litar så mycket på mig att den förser mig med varor med tydlig information och låter mig få avgöra om det är en dag av skivade tomater eller en dag som lämpar sig för de sötaste små babyplommontomater.