Spara 3 500 kronor – på att småhandla
Att storhandla lönar sig.
Men bara för butikerna.
Jag undrar så vilken listig rackare som myntade uttrycket storhandling och lyckades införliva det i vårt köpmönster.
Om jag ska gissa så var det samma gynnare som hittade på multipriserna.
Och på något vis har vi fått för oss att det är någon slags plikt att en gång i veckan, en gång varannan vecka eller en gång i månaden bunkra som om livet hänger på att varenda kvadratcentimeter i kylskåp och skafferi är fullastad.
Fast sedan visar en undersökning från Umeå universitet att familjer som storhandlar förlorar ungefär 3?500 kronor om året jämfört med sådana som småduttar varje dag.
En annan undersökning, Cooprapporten, visar att vi numera är en dryg tredjedel av befolkningen som struntar i att planera middagen innan vi står i affären och med egna ögon kan se utbudet.
Jag tycker att det är sunt.
Varför ha bestämt sig för fläskkotletter fast de ser mediokra ut och köttfärsen reas?
Eller, för den delen, varför bestämma på söndag att det skulle vara härligt med kyckling på torsdag
Förutom att jag nickar kraftigt bifall åt Umeåundersökningen när jag har studerat min egen plånbok efter omläggningen från veckohandling till småduttet så har antalet korvsnuttar och slemmiga gurkor som går i sophinken minskat drastiskt.
Jag köper ju gubevars bara det som går åt till middag (och en skvätt ner i hundskålen) och det är lätt som en plätt att inse att två gurkor är en för mycket trots att jag får 1:80 i rabatt.
Storhandling är ett avslutat kapitel såvida jag inte plötsligt bosätter mig långt från ära och redlighet och mataffärer.
Då får jag kanske tänka om.