Råttan i pizzan har blivit en åsna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så, vad är det egentligen som ligger på lunch-

tallriken?

En bit åsnekött, kanske?

Förra söndagen skrev jag och min kollega Richard Aschberg om fusket med lunchmaten.

Krogar påstår sig servera sjötunga som i själva verket är hajmal, kalvfilé är fläskkarré och det är snarare regel än undantag att restaurangerna fuskar med fetaost och parmaskinka.

På denna artikel fick vi en hel del kommentarer och mejl.

Och häpnadsväckande många visste att berätta att det ofta serveras åsnekött under falsk flagg.

Är det verkligen sant?

I mina öron låter det som ett något besvärligt sätt att fuska eftersom vi ju inte har någon större stam av åsnor i landet.

Åsnor klassas till och med som utrotningshotade i Europa.

När jag pratar med människor i köttbranschen har ingen av dem någonsin hört talas om någon åsneköttshantering i Sverige.

Att myten ändå har fått fäste kan bero på att statistiken över import och ex-port klumpar ihop åsnorna med hästarna.

Förra året importerade vi alltså 493 ton kött av ”häst, åsna, mula eller mulåsna”.

I praktiken betyder det att vi importerade hästkött som används för att göra äkta hamburgerkött eftersom vi har väldigt få pållar i landet.

–?Det kan säkert hända att det slinker ut en och annan hästbiff från restaurangköken också, säger en person med stor insyn i branschen.

–?Men det mesta blir hamburgerkött och vissa korvar som Gustafskorv.

Det finns en handel med

åsnekött i världen men det är främst till Kina, där man min själ inte smyger med åsnorna utan serverar dem med stolthet.

Åsnekött på svenska tallrikar torde vara lika vanligt som råttan i pizzan.