Jag tänkte mig ett enkelt och kravlöst förhållande
Finns det något mer irriterande än att ringa upp någons kundtjänst och tvingas föra samtal med en robot, som ar-ti-ku-le-rar ex-tra tyd-ligt?
Som om du vore en lobotomerad, lomhörd byfåne.
Visst finns det det: när roboten själv ringer upp den lobotomerade, lomhörde byfånen och börjar ta-la ex-tra tyd-ligt.
Med lite tur sitter jag på tåget när du läser det här. Förresten, ”lite tur”.
Om jag sitter på tåget när du läser det här och om tåget faktiskt rör sig snabbare än en statlig utredning, ska jag köpa en trisslott när jag kommer fram. Ta vägen över Västerbron och balansera på räcket från brofäste till brofäste. Sticka till Södertälje och spela rysk roulett.
Då är det min vecka.
Det har ju inte snöat på flera dagar, så jag tänkte att det fanns hyfsade chanser att tågen faktiskt gick. Inte för att jag är fascist. Jag kräver inte att styrelseordförande Ulf Adelsohn ska skjuta fram underkäken, spänna kopplet och hålla tal från balkongen på Centralstationen. Fem minuter hit eller dit, eller ”spårarbeten” i Hallsberg, där alla tydligen lever på att fippla med spåren, kan jag ta.
Jag tänkte mig bara ett enkelt, kravlöst förhållande mellan mig och SJ: jag fixar biljett, de skjutsar mig dit jag ska, i ungefär rätt tid.
Har ni liknande planer, så glöm det. SJ tror inte på okomplicerade förhållanden. SJ behöver prata med dig. SJ vill att du ska vika ett par dagar till att reda ut det ni har tillsammans. SJ tar ert förhållande på allvar.
Därav roboten. SJ och du har visserligen träffats på nätet, men roboten vill tala direkt till dig. Så han ringer upp. Ta-lar tyd-ligt. Meddelar att något, oklart vad, är fel. Ber dig att trycka 1 för att bekräfta att han förmedlat att något, oklart vad, är fel. Uppmanar dig att åter gå in på nätet. Där ska allt bli klart.
Det blir det inte alls. Du måste sitta i telefonkö i trekvart. Prata med någon som heter Björn, antagligen i ett skogslän som fått tillräckligt med understöd för att konkurrera ut indier. Björn är vänlig, men framför allt hemlighetsfull. Han förklarar att ”det är tekniskt fel på X2000, men jag kan inte gå in på det”.
Låter spännande, eller hur? Du blir ombokad.
Är det så farligt?
Nej. Jag är inte fascist. Jag är åter glad resenär med giltig biljett. Då ringer det i telefonen. Jag svarar.
Gissa vem?