Strunta i mitt liv – och ha brallorna hur ni vill
Unga människor har en satans integritet.
Ni läste antagligen om senatorn från New York som kampanjar för att unga, svarta män ska dra upp byxorna. Eric Adams heter han. Varit polis i tjugo år. Är själv svart och är trött på att se svarta grabbar klä sig som kåkfarare. För det är ju därifrån det kommer, att ha byxlinningen hängande strax ovanför knävecken. I häktet snor de bältet och då …
Ja, ni vet.
Adams hyrde annonstavlor och spelade in ett hemslöjdat Youtubetal. Ni fattar själv vad resultatet blev, vid sidan av hånflinen i den snattrande medelklassen. Kidsen stod på rad för att väsa upprördheter: ”Vadå, det är väl ett fritt land?”, ”Folk har rätt att klä sig som de vill”, ”Han ska inte lägga sig i hur jag ser ut”.
Så är det världen över. Det var samma sak när någon här hemma mumlade om att elever borde ta av sig mössan i klassrummet. Då visade de unga sin integritet. Eller så snart någon föreslår minsta lilla reglering av nätet.
Jättevrål. Ingen politisk inblandning, här inte. Håll fingrarna borta. Rör inte min mössa. Tafsa inte på mitt bredband. Det finns gränser för vad politiker får lägga sig i. Faktiskt!
Vilket fick mig att tänka på att antalet förstagångsväljare är rekordstort i år. Nästan en halv miljon.
Man förstår att nyss uppvuxna människor är trötta på förmynderi. De har bott i fångläger i hela sitt liv. Ett rätt juste fångläger, i och för sig. Käk och studiebidrag och de flesta har fått eget rum och frigång hela helgen.
Men ändå. Det räcker nu.
Det är här det märkliga kommer. Och det verkar också vara en global sanning.
När det inte gäller hur brallor bärs, eller när mössor ska tas av, är unga människor väldigt sugna på förmynderi. Det kallas engagemang, eller idealism, eller att ”förändra världen”. Men det betyder att politikerna ska lägga sig i allt möjligt: Om vi får äta djur, om vi får köra bil, hur mycket vi får tjäna, vem som ska passa barnen. Ju klåfingrigare idéer, desto fler unga anhängare.
Kanske är det en fråga om hämnd. Unga människor vill ge igen för sina år i fångenskap, genom att ställa hela landet under förmyndare.
Jag föreslår en kompromiss: Ni unga håller era söta små tassar borta från mitt liv. I gengäld lovar jag att inte bry mig, ens om ni låter brallorna falla till fotknölarna.
OK?