Folkets livs är inte bara en språklig affär
Om man kör in i Malmö från Ystadshållet kan man se en mataffär som heter Folkets livs. På ett högst välvilligt sätt väcker det en liten Hans Holmér i mig.
Ganska länge var ju de enda man stötte på som fortfarande mässade om ”folket” - singular, bestämd form - kurdiska aktivister. Eller möjligen sådana som följde ordförande Gonzalo längs den peruanska lysande stigen. Vi andra ojade oss över folk i så slappt obestämd form att man inte ens vet om det är plural eller singular.
Det är revolutionärt rött i butikens fönster också. Det borde göra saken klar, men Ica använder faktiskt samma röda färg. Och Hemköp.
Sanningen är att affären lika gärna kan drivas av en övervintrad proggare som av en kurdisk aktivist. Eller av en Folke, som anlitade skyltmakare med dyslexi och inte brytt sig om att korrigera misstaget. Eller av någon som helt enkelt tror att namnet säljer.
Vad sanningen än är, påminner Folkets livs mig om att ”folket” fått en renässans utanför PKK.
Det var de entusiastiska reportrarna som bevakade den arabiska våren i Egypten som ledde nylanseringen. Till en början talades det lite försiktigt om ”folkligt uppror” och ”folkligt stöd”. Men så började det dyka upp spekulationer om vad ”folket” tyckte. Vad ”folket” kunde tänkas acceptera och vad ”folket” krävde. När Mubarak tvingades gå hade ”folket” segrat.
Sedan blev det val och det egyptiska folket valde Muslimska brödraskapet.
Nu har det skett en militärkupp i Egypten. Trots att kuppen knappast kan kallas oblodig, är rapporterna försiktig välvilliga. Det är, antyds det, en militärkupp som kan ha ”folkets” stöd mot den demokratiskt valda regeringen.
Det är ett märkligt djur, folket i bestämd form singularis. Den hyfsat bildade medelklassen med smak på modernisering är utan tvivel en del av det. Studenter och bloggare likaså. Militären kan tydligen vara det, om den inte blir för entusiastisk i sin brutalitet. Bokstavstroende muslimer är definitivt inte del av ”folket”. Fattiga massor är möjligen rent formellt en del av ”folket”, men de räknas bara om de inte stöder islamister.
Kan det vara så enkelt att ”folket” är sådana som journalister skulle kunna tänka sig att bjuda på middag? I sådana fall kan jag tipsa om ett ställe där de kan köpa maten.