Starta under-, medel- och överklassafari!
Det började med ett gäng av de vanliga agitprop-nissarna. De samlade sig under det Ville, Valle och Viktor-klingande namnet ”Allt åt alla” och utannonserade en ”överklassafari” på Solsidan i Saltsjöbaden. Deltagare uppmanades att ”odla sitt klasshat”.
Det dröjde inte länge förrän en av alla dessa troskyldiga Ansiktsboksanvändare lät tanke och offentligt bludder bli ett. Patric Rylander, verksamhetschef hos Kristdemokraterna, skojade till det genom att meddela att han funderade på att arrangera en ”underklassafari” till något miljonprogram med många socialbidragstagare och vanartig ungdom.
När han till sin häpnad upptäckte att nätet inte är som en dagbok, eller ett privatbrev – det vill säga just privat – åberopade han ironi, ”glimt i ögat” och aningslöshet. Inte hjälpte det. Förstämning och upprörda känslor.
Vid det här laget verkar slutsatsen i de flesta läger, till och med i breda vänsterkretsar, vara att man kanske inte ska göra det här med socialgruppssafari till ett stående inslag i vardagen. Det blir alldeles för obehagligt.
Tänk, jag tycker precis tvärtom. Rulla på med såväl över- som underklassafari!
Och varför, om jag får vara så fräck att fråga, inte en medelklassafari? Jag inser att medelklassafari efter över- och underklassafari är lite som ponnyridning efter att ha sett lejon och svarta mambor, men ändå. Av vilken anledning ska just mittskiktet av samhället alltid tillåtas smälta in i tapeten?
Det behöver inte alls bli obehagligt, tvärtom. Allt beror på hur respektive beglodd samhällsklass bemöter sina turister.
Vi, som till skillnad från agitpropgänget, inte lockas av klasskrigsromantik har i socialgruppssafarin en lysande möjlighet att främja avspänning och nedrustning. Oavsett om safarin går till Rosengård, Solsidan eller Lillån i Örebro, kan turisterna tas emot med nybakade bullar och varmt kaffe. Specifika socialgruppserfarenheter kan demonstreras. Underklassvärdar kan visa hur man tjuvkopplar en bil, överklassvärdar hur man hänger dubbelfodrade sidengardiner och medelklassvärdar hur ... tja, hur man vaxar en Volvo, kanske.
Sverige har sällan haft ett bättre tillfälle att främja förbrödring och förståelse över klassgränserna. Allt hänger på vår attityd. Ska vi verkligen låta en sådan möjlighet gå oss förbi?