Hur skulle det låta om kulturfolket sa tack?
Ronny Svensson, TV4:s stigfinnare i filmdjungeln, lackade ur häromsistens. Han gjorde det på sin blogg, så maskineriet drog i gång.
Det som retade honom var Lo Kauppis brand-, eller snarare lägereldstal, på Guldbaggegalan. I korthet: ojämlikheten och orättvisan rullar in och därför är det ”jätteviktigt” att kulturen skyddas från marknadskrafterna, genom att staten delar ut pengar till kulturfolk.
En vanlig dag på jobbet i Kultursverige, alltså. Men Ronny gick i gång:
”Du och alla andra bidragsmänniskor som kräver pengar för att ni ska få fullfölja er konstnärliga vision, varför ska jag med mina surt förvärvade slantar pynta för att just du ska få uttrycka dig?”
Ni kan ana hur det blev: kompanistryk. Och i torsdags morse gjorde Ronny halvhjärtad avbön i tv. I korthet, igen: Han är inte det minsta höger. Han har stått under röda fanor och gått i demonstrationer.
För oss som bara står under röda fanor när vi tvingas ta en snabblunch på McDonalds, var det intressant. I Sverige ber man ännu om ursäkt genom att bedyra att man är vänster, på samma sätt som Galileo bedyrade att solen kretsar kring jorden inför inkvisitionsdomstolen.
Inget nytt där heller. Men Ronny satte fingret på något.
Tacksamhet är besvärlig. Särskilt för kulturfolk, som för sin självkänslas skull vill låtsas att alla är emot dem och att de är farliga. Jag tror att det var den saken som fick Ronny att tända. Han drar ihop till pölsan i en vanlig kommersiell tv-kanal. För det får han förakt av skönandarna. Samma skönandar anser sig via skatte- och bidragssystemet ha dragningsrätt på hans kommersiella lön.
Märk väl: ”rätt”. Inget tack.
Hade Lo Kauppi sagt ”Tack för bidraget, men skulle ni kunna skicka mer?” hade vänlige Ronny antagligen varit den förste att knappa in sig på internetbanken i det kamratrödaste rappet. Men det gjorde han inte.
Jag tillhör inte dem som vill avskaffa allt kulturstöd. Det borde tvärtom fördubblas. Till att börja med. Därefter bör skönandarna av princip alltid få mer än de ber om. Inte för att kulturutbudet skulle bli bättre. Antagligen skulle det bli ännu sämre. Men det rör sig ändå om rätt små summor och det vore ett spännande socialt experiment:
Finns någon bidragsnivå när skönandarna säger ”tack”? Och skulle de spricka om de kände sig tvingade att göra det?