Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Därför är Folkpartiets inställning till Israel och Palestina hyckleri

Jan Guillou om varför det är helt betydelselöst att Jan Björklund och hans parti säger sig vara för en tvåstatslösning i Israel/Palestina-konflikten.
OBS! Bilden är ett montage.

Att folkpartisterna skulle ­sätta sig emot ett diplomatiskt ­erkännande av Palestina var knappast oväntat. Det har med partiets frikyrkliga rötter att ­göra. Sak samma med Kristdemo­kraterna. Kristenhetens uppslutning på Israels sida bottnar i bibeltolkning och föreställningar om slut­striden vid Harmageddon. Då skall ­Jesus komma tillbaks för att leda den goda sidan till seger mot den onda sidan, som står under befäl av Satan. Det stora slaget kommer att gå till ungefär som i ”Sagan om ringen”, fast förstås ännu häftigare. Men ­innan detta kan äga rum måste ­judarna återsamlas i Israel, står det i Bibeln. Följaktligen har Israel sitt starkaste politiska stöd bland USA:s cirka 30 miljoner fundamentalister i den kristna högern.

Trosföreställningar må te sig hur knäppa som helst för den icke ­troende. Men man kan ju inte ­diskutera politiskt med meningsmotståndare som åberopar Gud.

Våra nytillkomna Israelvänner i den svenska riksdagen blir i den ­meningen något lättare att tas med. ­Sverigedemokraterna var tills för några år sedan självklart inbitna antisemiter. Det har med deras ­nazistiska ursprung att göra.

Men när de bytte från antisemitism till islamofobi så föll det sig ­tydligen naturligt att sluta upp på ­Israels sida. Att Sverigedemokraterna följaktligen ogillade tanken på att ­erkänna Palestina väl så mycket som folkpartister och kristdemokrater är åtminstone politik, låt vara av det mer slemmiga slaget.

Moderaterna och Centerpartiet har ungefär samma inställning i frågan som Socialdemokraterna. ­Anledningen till att Sverige under Carl Bildts tid som utrikesminister inte kunde erkänna Palestina var närmast att folkpartister och kristdemokrater hade blivit vansinniga.

Så ser det politiska läget ut i Sveriges riksdag. Det finns en stor politisk majoritet för den lilla politiska markering som ett diplomatiskt erkännande innebär. Sverige upp­höjer ­palestinierna till en jämbördig part, vilket förstås ligger helt i linje med den svenska inställningen att konflikten Israel/Palestina bara kan ­lösas genom att det skapas två stater sida vid sida i det gamla Palestinamandatet.

Alla svenska politiska partier ­utom möjligen Sverigedemokrate­rna säger sig vara för denna delningsplan. Till och med Folkpartiet har hävdat den linjen ända sedan Per Ahlmarks tid.

Och det är här det ligger en hund begraven.

Det är nämligen helt betydelselöst även för den mest israelmarinerade folkpartist att säga sig förespråka en palestinsk och en israelisk stat sida vid sida. Det är till och med USA:s politiska linje. Fan vet om ens ­kristdemokrater skulle företräda en ­annan uppfattning.

Det är hyckleri.

Det finns nämligen inte en enda politisk bedömare i världen som tror att Israel skulle lämna ifrån sig de områden man kallar Judéen och Samarien, det bibliska kärnlandet, och dessutom halva Jerusalem.

Man har stretat emot med stor framgång i snart 50 år. Och kommer att kunna fortsätta den politiken i ytterligare 50 år. Medan man ­samtidigt skyller alla misslyckade fredsförhandlingar på palestinierna och aggressivt bebygger och ­befolkar de områden som skulle kunnat bli ­palestinskt territorium.

Ingen utomstående makt kan ­hindra den ­utvecklingen. Inte ens USA skulle kunna tvinga Israel till reträtt, det ser 30 miljoner kristna höger­republikaner till.

Alltså kan vilken folkpartist som helst påstå att hen förespråkar en palestinsk stat vid sidan av Israel. Konstigt bara att de inte höll ­masken och låtsades vara för ett diplomatiskt erkännande av den stat de inte tror kan bli verklighet.

Detta är förstås ett lika dystert som realistiskt perspektiv. Den ­israelisk/palestinska konflikten ­kommer att bibehållas på status quo i decennier framöver.

Men i detta Israel kommer palestinierna att finnas kvar. De härskande israelerna kommer av historiskt psykologiska skäl inte att kunna likvidera den palestinska befolkningen, inte ens fördriva den.

Detta Israel ­inom snar framtid ­kommer alltså att ha demokrati för ena halvan av ­befolkningen och icke rösträtt för den andra halvan.

Det krav som då kommer att riktas mot Israel blir till slut omöjligt att stå emot: demokrati, en man en röst.

Det var det kravet från omvärlden som knäckte den sydafrikanska apartheidstaten. I Sverige kommer till och med folkpartisterna få svårt att gå emot det kravet, liksom ­Moderaterna på sin tid hade svårt att stå emot när kravet riktades mot Sydafrika. Inte ens Tyskland, som av historiska skäl aldrig kunnat ­kritisera Israels politik, kommer att motsätta sig kravet på demokrati i Palestina/Israel.

Den ofrånkomliga slutsatsen blir att den extremt nationalistiska politik som israelerna bedriver på sikt måste leda till den judiska statens undergång just som judisk stat. En demokratisk stat är något annat. Som Sydafrika av i dag är ­något ­annat.

Följ ämnen i artikeln