Vi måste våga ta antisemitismen på större allvar

Jan Guillou

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-10-05

Under sommarens israeliska massmordskampanj mot den palestinska civilbefolkningen i Gaza svallade upprördheten på de borgerliga ledarsidorna. Inte för att den israeliska krigsmakten bombade skyddsrum och skolor i Gaza, ty sådant var legitimt självförsvar. Den borgerliga indignationen riktade sig i stället mot antisemitism.

Den 25 augusti tillkännagavs att siffran för palestinska dödsoffer överstigit 2 100, de flesta civila, där­ibland 500 barn.

Den 26 augusti publicerade följaktligen Dagens Nyheters ledarsida ett kraftfullt inlägg under rubriken ”Judehatet måste stoppas”. Ledarskribenten slog där fast att anti­semitismen ånyo var på frammarsch och ”vänstermotiv allra vanligast” som bakomliggande orsak. ”Högerextrema motiv kom först på tredje plats.” Kort sagt, vänstern skulle ­numera vara betydligt mer anti­semitisk än Europas nynazister.
Att anklaga den politiska vänstern för rasism är ungefär som att anklaga Annie Lööf för att vilja för­statliga all industri.

Huvudpoängen med att vara höger är ju att vara emot förstatligande och för privatisering. Precis som ­huvudpoängen med att vara vänster är att vara emot rasism och för alla människors lika värde.

Men hur befängda är dessa ­ständigt upprepade beskyllningar mot vänstern för att vara anti­semitisk än kan te sig så finns det system i galenskapen. Och det har naturligtvis med Israel att göra.

Israels apartheid- och massmordspolitik är svår att försvara. Över 500 dödade barn är svårt att förklara som ”självförsvar”. Men kan man visa att de som kritiserar den israeliska ­politiken är antisemiter så diskvalificerar man kritiken och tycks därmed tro att man slipper försvara barnamord och krigsförbrytelser.

Och eftersom det självklart blir den antirasistiska vänstern som främst och ihärdigast kritiserar ­Israels politik, lika självklart som när det gällde kampen mot apartheid ­ i Sydafrika eller motståndet mot USA:s Vietnamkrig, så måste alla dessa borgerliga ledarskribenter antisemitstämpla vänstern. Eftersom de själva inte har något försvar för massmord på civila.
Följaktligen intensifieras dessa antisemitkampanjer mot vänster i varje läge där Israel anfaller den ­palestinska civilbefolkningen. Det var samma sak förra gången under ”Operation gjutet bly” när Israel ­attackerade med vit fosfor över ­Gaza.

Följaktligen är det lätt att känna sig fullkomligt förhärdad när ­Svenska kommitté mot antisemitism och liknande proisraeliska organisationer börjar slå larm om en på nytt ökande antisemitism, särskilt förstås inom vänstern. Dessa organisationer är inte i första hand ute för att ­bekämpa någon rasism, de är ute för att försvara Israels krigsförbrytarpolitik på det enda möjliga sättet.

Men en vacker dag kommer ­vargen trots all välgrundad misstro mot varningsropen.

På debattsidan i Expressen (av ­alla tidningar!) den 2 oktober visade en skribent från Svenska kommittén mot antisemitism (av alla organisationer!) att rapparen Ken Ring ­under flera års tid har strött en lång rad odiskutabelt antisemitiska ­yttranden efter sig. De angivna citaten går inte att förklara bort, än mindre försvara. Det rör sig om den klassiska repertoaren med rika ­judar eller ”snål som en jävla jude” och att ”USA är styrt av några ­judar”.
Problemet blir nu inte i första hand den populäre och omhuldade rapparens sålunda väl dokumenterade enfald. Mycket värre är den överseende tolerans som mött ­honom i hela den allmänt sett vänsterorienterade hiphopkulturen. Ken Ring har just gett ut en självbiografisk bok och blivit ganska omskriven. Ingenstans har jag sett minsta lilla kritik mot hans skandalösa rasism, dessutom uppblandad med en god portion ­homofobi.

Det är rätt plågsamt att ställa sig frågan varför Ken Ring kommit undan.

Därför att han själv är ­invandrare och säger sig ha blivit ­utsatt för rasism? Därför att om­givningen inte vill ta hans anti­semitiska ut­talanden på allvar, bara en kul grej, typ? Eller därför vi alla blivit så till­vänjda vid orimliga ­anklagelser för antisemitism att ­ingen längre tar ­sådant på allvar?

Eller kan det rentav ligga till så, att eftersom Ken Ring i sina texter har en tydligt (nåja) antikapitalistisk tendens så är han ”vänster”. Och eftersom han är ”vänster” kan han omöjligt vara ­rasist? I så fall ett lika enfaldigt perspektiv som det om­vända från borgerliga ledarsidor, att vänster är automatiskt antisemitism.
Bara en sak är klar. Alla de anhängare av Ken Ring, inom och utom ­medierna, som ser mellan fingrarna med hans rasism skadar honom med sina missriktade om­sorger.

Och än värre ­skadar de kampen mot vår tids värsta politiska otyg, rasismen.

Att anklaga den politiska vänstern för rasism är ungefär som att anklaga ­Annie Lööf för att vilja förstatliga all industri.

För övrigt tycker jag att ...

… det är fullkomligt logiskt att Sverigedemokraterna fram till för några år sen var antisemiter. Judehat kom med deras nazistiska ursprung. Och nu är det lika ­logiskt att de förvandlat sig till våra varmaste Israelvänner. Ty nu gäller islamofobi.

… guldmedalj i hyckleri bör tilldelas den skribent på SvD:s ledarsida som jämrade sig över att ”somliga svenska journalister” kallade honom islamofob bara för att han kritiserat terrororganisationen IS. Lögn, förstås. Men nästan lite kul.